Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Gumman, som springer ut och in med fat och tallrikar, stryker ofta förbi de båda, alltför ofta att ej bli bemärkt av Ida, men ej av Carlsson, förrän hon sticker honom sakta i ryggen med armbågen och viskar: Carlsson ska vara värd och hjälpa Gusten; han ska vara som hemma här! Carlsson har bara ögon och öron för Ida och svarar gumman med något skämtsamt.
För där ä rabulisterna och de ä så stygga. Ja, det ordnar sig nog. Ja, men ä dä riktigt säkert, för då vill ja inte. Ja, det är riktigt säkert. Det blir nog råd med den saken. Men saken blev aldrig ordnad på ett tillfredsställande sätt. Efter ett par gånger vägrade Ida helt enkelt att följa honom över till Lillegård.
Nå, tala om nu, vad det är för en häst. Den ä å gips. Men då äter den väl inte havre? Nä, men den sto på byrån, men så slog Ida sönder den och så har den inga ben Nu ska Stellan gå och sätta sig och inte inbilla de andra barnen en massa smörja. Det är väl inte något märkvärdigt med en häst av gips, som inte har några ben.
Bromans lyckliga blåa blick följde oceanvinthunden, som stack ut mot det solglittrande havet. »Mongolia of San Francisco» stod det i aktern, och skepparn myste. »Snart så är det jag, som reser över till Frisco på en så'n där baddare», mumlade han belåtet för sig själv. »Det är annat, det, än att lusa sig fram med gamla Ida Mathilda. Jungman!
De veka tonerna från klaverets blecktungor trängde dock genom den tjocka aftonluften, förbi dörrposteringen och nådde barmhärtighetens tron vid köksspisen, ty Ida erinrade sig nu, att hon måste gå till brunnen efter dricksvatten åt professorn. Och Carlsson följde med, denna gång dock något osäker i kampen på ett fält, där han var alldeles främmande.
Både när de kommo och gingo, bugade han sig mycket djupt för dem, så djupt, att de sade till hans mor: Tänk en sådan snäll och artig kavaljer han redan är. Efteråt gick Stellan ut i köket och sade: Jag är en snäll och artig kavaljer. Hin tro't, sade Ida. Men då blev gamla Kerstin ond: Inte får hon säga sånt, när barnet hör det. Men Ida svarade: Åja, vänta han. Världen tämjer honom nog.
Ida vände sig bort, ond över sin hjältes drumliga uppträdande och gråtfärdig av skam på hans vägnar.
Han blev stående med vidöppen mun och bara såg på Kerstin. Han ville tala. Men det var, som om alltför många ord på en gång trängts i munnen på honom för att komma fram. Det blev ingenting annat än stamningar. Till slut fick han fram: Var är Ida? Hon ä på torget mä fröken. Han var ursinnig av sorg, förtvivlad av vrede. Åter igen ville han tala.
Jag har många gånger sagt, att jag inte tycker om kroppkakor, och i går sa pappa till faster Ida, att man inte mår väl av att äta det man inte tycker om. Matsmältningen rubbas. Barn ska äta det man ger dem! sade Pers mamma. Annars blir det ingen ordning i huset.
Då om sistens på slåtterdansen minns Ida vad Ida lovade, jag minns det nog som om jag skrivit opp det, men jag är också i stånd att hålla vad jag lovar, som inte alla är i stånd till, men det är detsamma det och jag frågar inte så noga efter hur mänskorna är mot mig, men den jag håller åv, den glömmer jag inte, det ska jag säga.»
Dagens Ord
Andra Tittar