Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 november 2025
Dansen gick som en kvarn och spelman satt i spisen och gned; i öppna fönstren hängde svettiga ryggar att svalka sig i nattfriskan, ute på backen sutto de gamla och fröjdade sig åt smällen, rökte, drucko och skämtade i halvskymningen och det svaga skenet av elden från köksspisen, som bröt ut genom rutorna, och ljusen inne i dansstugan.
Edmée hade åter satt sig ned intresserad och lät honom knäppa upp kappan. Den föll tillbaka över stolskarmen, och med sitt vita silkesfoder bildade den en skimrande bakgrund till hennes lätta dräkt. Slöjan slog hon själv från pannan den hängde löst, som en spansk mantilla, över det något oordnade håret. Utan att längre tänka på tiden, som gick, slog hon sig ännu en gång till
Men flickorna togo av strumpor och skor och hängde på gärdsgården. Och gumman räfsade och gick på, så hon var efter Carlsson före de andra; månget skämtord föll på de unga tu, som de kallades. Så blev det middag och så blev det afton. Spelmannen hade kommit med sin fiol, logen var röjd och sopad och de värsta kvistarne voro kittade med beck. Och när soln gick ner, började dansen.
Men flickorna togo av strumpor och skor och hängde på gärdsgården. Och gumman räfsade och gick på, så hon var efter Carlsson före de andra; månget skämtord föll på de unga tu, som de kallades. Så blev det middag och så blev det afton. Spelmannen hade kommit med sin fiol, logen var röjd och sopad och de värsta kvistarne voro kittade med beck. Och när soln gick ner, började dansen.
Därinne satt nu magistern i sitt rum bakom skolsalen och hängde näsan öfver sina böcker. Elsas ögon fingo ett svärmiskt uttryck då hon tänkte på sin lärare. Alltid läste han, därför kunde han allting, men därför var han också ett blekansikte, och hvad hade han för glädje af allt sitt vetande!
Där mitt i ett fönster på en rak pinne hängde pälsmössan för en liten gosse! Mannen från landsorten och hans vän snurrade in igen genom virveldörren och ramlade rätt på en liten elegant herre som stod behagfullt lutad mot en disk full av porslinshundar, i vilka man kan sätta en elektrisk lampa för att de skola lysa bättre.
David Mc Cargo, nuvarande öfverdirektören vid Alleghany Valley-järnvägen, Robert Pitcairn, öfverdirektören vid Pennsylvaniajärnvägen, och Mr. Moreland, stadsadvokaten. Vi turade om, två hvarje morgon, med sopningen. Och nu minns jag att David var så stolt öfver sitt rena, hvita skjortbröst och hängde en gammal sidenduk öfver det. Vi andra pojkar tyckte att han var väldigt förnäm. Och det var han.
Värden sjelf, Kalliola-far, satt dubbelviken på sängkanten och såg på det svarta och ojemna golfvet, som nu var tätt öfvertäckt med hackadt enris. Pipan hängde honom i munnen, som af dess tyngd fick en stark vikning nedåt ena mungipan, medan röken, tjock, bitter och illaluktande, praktiserade sig ut från den andra.
En snöhvit beduinkappa hängde från axlarna ända ned till fållarna och föll i lediga, vackra veck kring lifvet, icke döljande, utan fastmer höjande linjernas skönhet. Den lätta, eleganta hatten med sina långa, bakåthängande plymer satt ledigt på hufvudet, och därunder smögo sig liksom af en händelse några mörka lockar fram. Hon var stilfull från hufvud till fot, där hon stod, rak och värdig.
Der bredvid i sin höga rödmålade stapel hängde matklockan, hvars klara malmtoner genast ljödo ut öfver nejden. Vid deras klang slutades arbetet på skördeåkern, männen torkade svetten ur sina ansigten med skjortärmarne, qvinnorna jemkade sina dukar, och allesammans begåfvo sig upp längs ledet till gården. Om en stund vore de i stugan.
Dagens Ord
Andra Tittar