United States or Latvia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty så säger HERREN: Denna stad skall förvisso bliva given i händerna på den babyloniske konungens här, och han skall intaga den. Då sade furstarna till konungen: »Denne man bör dödas, eftersom han gör folket modlöst, både det krigsfolk som ännu är kvar här i staden och jämväl allt det övrig: folket, i det att han talar sådan: ord till dem. Ty denne man söker icke folkets välfärd, utan dess olycka.
I portarna runtomkring stodo kvinnor och tasslade, med ögonen vidöppna och höllo barn med gapande munnar vid händerna, och åtta försupna gubbar i svarta kläder och vita bomullsvantar gingo i rad, två och två, och buro en svart kista, och deras kroppar kröktes som maskar under bördan.
Och han drömde att han höll i händerna en bok som han försökte läsa i, dock utan att kunna urskilja orden, men det utgick strålar från boken, små gnistor slog upp i hans ansikte och han kände sig genomströmmad av en så mäktig glädje att han vaknade, men denna känsla förvandlades då till samma förnimmelse man har då man genomkorsats av en stark elektrisk ström.
Han har något på hjärtat, det kunna vi förstå, och under tårar framstammar han sin bön: "Min dotter ligger på sitt yttersta, kom och lägg händerna på henne, att hon må lefva." När det kära barnet ligger på dödsbädden, då vill ett fadershjärta gärna skaffa hjälp. Gadaras folk hade bedt Jesus gå bort, Jairus ber honom komma.
Och gång på gång upprepade han för sig själv: Per Stellan Severin Petréus och min far ä löjtnant. Han visste, att han skulle bli tillfrågad om vem han var. Och så bar det i väg. Gamla Kerstin stod i tamburen med händerna sammanknäppta över magen och suckade: Ack ja! Ack ja! Herregud! Tiden går, tiden går. Nu ä han så gammal att han ska börja läsa. Ack ja! Ack ja!
Endast det, som ligger i denna järnbur, får ingen röra, ty det är det heliga liljediademet och rosendiademet, och de äro kejsarearv. Minns nu! Ingenting på ryggen, ingenting under manteln! Allt skall bäras framför er i händerna. Du behöver inte lära oss, vi ha varit med förr! ropade några av de äldsta och stötte honom för bröstet.
Och med ryggen vänd mot Träsken sade han: Det bleve väl bra med det. Inte är det någon som tänker på hemgiften. Nä, int' nåt, int' nåt, int' nåt, tjattrade sväran. Vad tänker du på då? frågade Träsken. Gästgivarn svarade: Jag tänker på rättvisan. Vad är rättvist då? fortsatte Träsken. Gästgivarn vände sig sävligt mot honom, lade händerna på ryggen och vaggade sakta av och an.
Inte har jag tagit några ägg, inte! flinade nidingen. Och i det samma small en örfil, som när man slår en uppblåst kryddbopåse mellan händerna, ett skott rent av, för den straffande handen hade fällt sig in över örats kavitet, så att man ville vänta sig se hjärnkalotten lyftas och ögonen krypa ut.
Dessa barn gingo samtidigt i något yrke, voro svarta om händerna, rätt gamla, ända till fjorton, femton år. Många af dem seglade med briggen Carl Johan om somrarne, och uppträdde sedan på hösten i tjäriga lärftsbyxor, svångrem och knif. De slogos med sotare och tobaksbindare, togo aptitsupen i frukostlofvet, gingo på krogar och kaffehus.
Det gällde ett arvode av 12,000 francs, en ofantlig summa i min förtvivlade belägenhet vid det tillfället, och som sålunda gått mig ur händerna.