Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
Enkäppen hade han lämnat i tamburen och nu kom han varken fram eller tillbaka. Herrarna, som både kände honom och icke kände honom, drogo sig åt sidan. Han stod ensam under kronan, grinade och mumlade. Är inte Roth här? Gamle redaktören bröt bannet, gick fram och tog honom under armen. Se goddagen, bror. Du ska väl ha dig någonting att sitta på.
De grinade åt honom, när de sågo hans bredskyggiga hatt bakom tallarna i kronoparken, där han gick och tog arachnider, de grinade åt honom när de genom fönstret sågo honom vid sitt skrivbord lutad över mikroskopet, de grinade slutligen åt honom när helst han syntes ute och gick till posten, ty han hade stor korrespondens, de grinade som man gör åt det man inte förstår.
Han gick; när han kommit ut på landsvägen vände han sig om; där lågo de tre herrarna med näsorna mot rutan och grinade. I nästa stuga blev han vänligt mottagen och fägnad grundligt, oaktat hans uttryckliga förklaring, att han icke ägde några pengar. Håhå, rika Lundmarks äro inte utan, de! Folket kände hans far, hans rika far; det gav honom att tänka på!
Hennes långa, krokiga näsa tycktes hava vuxit fram ur ansiktet till förfång för de djupa ögongroparna, de ihåliga kinderna... alldeles som då vid jordbävningar bergen höjas och jordlagren däromkring instörta... hennes röda ögon flammade, och läpparne, som saft- och kraftlösa hängde kring det tandlösa gapet, grinade vedervärdigt.
Var det bredaxlade kämpar eller rödkindade svenner? Eller var det kanske tandlösa och skalliga gubbar, som belåtet grinade mot sina blivande stackars kärestor? Vem kunde råda över kommande öden, vem visste något! Jutta gick in först. Hon lyfte slöjan åt båda sidorna och lutade sig framåt över den spåkraftiga vätskan.
"Men en skrapa int grisar ren med skarsnö, int, och de tänk Maglena göra med mej, hon har int nå' vett", grinade Månke. Stora tårar gjorde förberedande strimmor i hans numera ganska röda kinder, framvisande prof på huru de skulle taga sig ut som helt vattensköljda. "Gå ner till bäcken efter vatten i vrilen här, så få vi tvätta dej ren, så vidt du int tvättar dej själf", sade Ante medlande.
Största grytan var påsatt, och Grottes huvud grinade mot Ån. Då kvad Ån: »Sjung ej så sorgligt, gryta du! Grotte min vän, han sover nu. Röken stiger mot himmelen blå, Men jag ligger kvar på mitt smutsiga strå. Grotte, Grotte, ditt liv man tog. Gyltan, din vän, var det jag som slog. Grotte, Grotte, grina ej så! Aldrig skall jag din gylta slå.» Ån kastade sig på golvet och öste halm över huvudet.
Nå, få vi kyrkta med detsamma? hälsade pastor Nordström. Å fanken, så brått är det inte! svarte brudgummen utan förlägenhet. Är du säker på det? jävade pastorn, under det bönderna grinade. Jag har vigt, döpt och kyrktagit på ett bröllop, men det var också raskt folk, som kunde göra skäl för sig. Allvarsamt, hur är det med bruden?
Skälarne badade på vederbörligt avstånd, stucko opp sina trindskallar, bölade, blåste och döko ner igen. Torsken var verkligen i tagen, och han lyckades dra opp några vitbukar, som med sina stora men ofarliga gap gäspade efter vatten och grinade illa mot solen, när de halades upp ur sitt mörker nere i djupen och dinglade in över relingen.
Och en herde! ekade gumman, som hade sina tankar på helt andra håll än Carlsson. Därpå grep han an postillan; gjorde ett överslag över sidornas antal, grinade surt, när han såg, att det var »en lång rackare», men tog mod till sig och satte i gång.
Dagens Ord
Andra Tittar