United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han kunde på en stund icke få fram ett ord. Lidelsefullt kastade han sig derpå ned för den unga flickans fötter. Såg först med lågande blickar på henne, grep så hennes händer och tryckte brännande kyssar på dem. Våldsamt och utan hejd var hans beteende. Slutligen fick han fram några korta ord af kärlek och svartsjuka, vilda och sammanhangslösa. Nej, flicka, nej, och tusen gånger nej.
Tag min kappa min stora kappa jag måste gå igen. Pigan grep henne förskräckt om armen. Men Mademoiselle, då! Det går ju icke an. Mademoiselle är sjuk det är feber. Å, prat! Giv mig min kappa. Jag måste bort, hör du
Det var mycket angenämt. Hennes man grep med entusiasm mina båda händer och tryckte dem kraftigt, och mina ögon tårades, dels av rörelse över detta hjärtliga välkomnande, dels därför att Karlson är ganska stark. "Välkommen, välkommen, gamle barndomsvän", ropade Karlson. "Detta är alltså anledningen till att remissan inte kom. Du kommer med pengar, min käre, käre bror!" "Nej", svarade jag.
Du sträckte ut handen och grep tvärs över städet. Ville du kanske, att vi skulle ha slagit till? Under den tid, som nu följde, blev Soldis ej ofta sedd utanför stugan. Ingen hörde henne någonsin tala ett vänligt ord varken med husbondfolket eller trälarna. Vid minsta ljud om natten stod hon upprätt på golvet och lyddes.
Är du ännu gramse på mig? Hon bara skakade på huvudet, utom sig av förlägenhet, men då begynte ljusen att vackla, och hon grep hastigt om kronan. Och så tryckte hon sig baklänges in mellan småtärnorna, till dess hon kom ända ned mot dörren. De måste gå fram och hämta hornet.
Paavo tittade in genom rutorna. Der inne var som förr, blott ej så ordentligt. Han ref sig i håret. Hvar är Annikka? En känsla grep honom hastigt, det var som ett styng, skärande, hvasst, midt i hjertat. Han gick till prestgården. Gick samma väg som hon några dagar förut gått med döden i hjertat, efter det hon fått höra att den man hon så högt älskade svikit henne.
I denna heliga djupa tystnad bodde hennes gud arbetet; en sådan natt skulle hans son komma till verlden den väntade återlösaren. En känsla af andakt grep henne och med darrande händer började hon dyrka sin gud. Natten led. Utanför fönstren började de tidigaste fåglarnes kvitter att låta höra sig; och lifvet vaknade efterhand. Då lade hon pennan ifrån sig, tog på sig kappa och hatt och gick ut.
I sista minuten grep dock en av de båda ynglingarna efter ett halmstrå, ty si flickebarnen voro söta: »Men om nu damerna nödvändigt ska gå, så kan ni väl följa med oss och se revyn i morgon kväll?» Och till Fannys oerhörda häpnad svarade Maud genast: »Ja tack, det vill vi visst det! Vi ha länge längtat efter att få se revyn.» Herrarna skeno av belåtenhet. »Härligt! Vart få vi skicka biljetterna?»
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig. Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer. Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor.
Han vankade av och an och i takt med den vaggande gången mumlade han: Nu går det galet för mig, sen går det galet för pappa, sen går det galet för Louise, sen går det galet för mig, sen går det galet Och när även denna kvarn malde tömning och stenarna fräste av hetta, rusade han ned i salen, grep Blenda kring livet och svängde henne runt över bord och stolar. Vad du är tokig!