Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Förträfflig! sade översteprästen. Låtom oss tacka den store guden Wam-wam-puh, vars överstepräst jag är, för densamma. Vi få inte låta sinnliga njutningar komma oss att glömma, vem det är som skänker oss dem. Hade icke du, o konung, offrat till Wam-wam-puh, såsom jag tillrådde, är det sannolikt, att din fiende Teo-teo nu hade kai-kaiat dig. Tänkbart, medgav konungen slappt.
"Hvad skymtar där så hvitt mellan träden på udden?" utbrast gossen nu, i det han med spända ögon såg ditåt och tycktes glömma allt annat. "Det är den gamla björken, som sticker fram mellan tallarna och glänser mot morgonrodnaden. Akta dig, gosse, att se spöken på ljusa dagen", svarade i en lugn, men nästan förebrående ton den gamle, som i första ögonblicket studsat vid ynglingens utrop.
Hon var skapad att vara lycklig och sedan få dö, och den dag kom, då det blev en grymhet att söka tvinga henne att leva. Hon kunde icke sörja till en tid och sedan glömma. Hon kunde endast sörja och dö. Glömmande allt vid känslan av hennes öde, borde jag hava vetat, att hon talade sanning alltid, men mest när hennes tal syntes mig underligt och omöjligt.
Vill han spirans börda glömma, Om Mahomas himlar drömma En förklarad kväll, Vill han se en känsla knoppas, Vill han minnas, vill han hoppas, Går han trogen Till sitt blomstertjäll. Där, i ljufva dofters sköte, Vill han vänta Seidi's möte, Så till svar han skref. "När hans blomvärld aftonsvalkas, Då skall sultaninnan nalkas Den, som kysser Hennes rosenbref."
Husets tjänare tassade i strumplästen en efter en fram till kistan. Det var som ett tåg af vålnader ur mörker i mörker. Elsa grät icke. Hennes strupe var som sammansnörd af ångest. Sommaren led, det mörknade mot höst, men Elsa kunde icke glömma.
Ack, ja, jag vet, att du skall sörja mig, därför att du håller av mig, fast jag alltid varit klen och svag och aldrig varit till nytta för någon. Men du skall ändå glömma mig. Och du skall finna en annan, som hjälper dig med barnen.» Och åter bad hon mig att få dö, bad att få leva i ro de få veckor, som stodo henne åter.
Först blir du förtjust i en främmande kvinna, ger dig till hennes leksak, och djärfs i min närhet Du är från dina sinnen! Det är du som är från dina sinnen du själf. Du som på detta sätt kan glömma dig. Åh, hvad jag föraktar dig! Gör ett slut på det här, Lisi! Ja, det skall jag göra det har jag redan gjort.
Dä va riktit vackert till å se på, sali frun, när hon lå där vit och fin mä dä lilla knytet på armen. Å hon grät å bara glädje och ingenting kunde hon säga annat än: Ja har ett barn, ja har ett barn, Kerstin! Ja har en gosse, Kerstin Å så grät hon igen. Ja, ja ska aldrig glömma dä, om ja så blir hundra år, hur hon lå där och grät och sa: Kerstin, ja har ett barn, ja har en gosse. Å dä va han!
Antingen skall smärtan tvinga mig att afslita bandet och då skall jag störta mig i ett brokigt och verksamt lif, för att glömma eller också skall förhållandet stadgas till en trygg och öppen vänskap. Jag skall komma under fund med, om jag blott är en försökskanin eller om han verkligen håller af mig en smula. Jag reser icke härifrån förrän jag fått klarhet.
Det är lockfågeln, som skall mig narra i sitt nät. Få se, om ej de sätta gillret ut tillsamman. Då såg jag här den stackars Daniel Hjort. Du känner alt; gör honom till din vän, var god mot honom, lär honom glömma... Sa' jag inte det? Det här blir bra. Olycklig kärlek så den stackars Daniel Hjort förvirrat har; och är han inom eller utom muren, hvem fäster sig därvid; det hör till turen.
Dagens Ord
Andra Tittar