Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Och nere i ladugården hade hon haft en hel rad af getter att se om. De stodo i små bås och åto torrt löf, som hon lade till dem i krubborna innan hon mjölkade dem. Den största och grannaste geten där hette också Gullspira. Var det inte märkvärdigt! Killingen bredvid henne hette Morlik. Kan du förstå hvarför?" "För han var lik mor sin förstås", svarade Maglena åter frimodig och vaken i tankarna.
Maglena lydde och kom strax därpå klafsande fram till syskonen, hvilka, med geten mellan dem, bildade en tät grupp. Så lätt det i en hast blef på kälken! "Det var farligt hvad du var tung. Nu är det lätt som ingenting", sade Anna-Lisa och slet repet åt sig. Hon hade liksom fått annat humör sedan hon fick bättre på fötterna och slapp det svidande skoskafvet.
Han försökte klämma åt sig en bit af fällen, som Gullspira bredde ut sig på där hon låg och idisslade. "Maka dej Gullspira, du har bättre på dig du än jag", puttrade han och lyckades till sist få en dräglig plats på ett hörn invid geten och systern.
Mor var inte väl i grafven förr än socknemännen kommo samman för att skaffa barnen in på fattighuset, eller auktionera bort dem. Men den dagen de kommo till den fallfärdiga stugan, där de väntade att finna barnen, var den tom. Brädskjulet därinvid, där de visste att geten brukade finnas, var tomt det med.
"Ska inte getmadammen vara me vid borde", sporde han, när han stötte på Gullspira, som liksom tankfull stod invid elden och idisslade. "Joo, om hon får lof så. Hon ät skal och ben och allt som bli öfver. Var så go, Gullspira!" Månke makade ner allt hvad de kunde undvara, i sitt lilla barmskinn af gammalt läder, och lät geten äta, samtidigt med att han åt själf.
Den träffade hunden, som gnällande och med en hatfull och skrämd blick på Grels, pojken, gårdens äldste son, lommade iväg ut genom grindöppningen. Grels gjorde som gråhunden, tog vägen ut genom grinden, men sneglade lömskt tillbaka. Han såg huru barnen där gingo till vedlidret med getkräket, de hade med sig. Jo, där var hon säker, geten!
Och hon hade smekt och talat vid Gullspira tackat henne för allt hvad hon varit för henne och syskonen under den svåra snöoch köldtiden på vintern. Aldrig, aldrig skulle Maglena glömma Gullspira, det lofvade hon geten högtidligt; om hon blef så högt uppsatt att hon kom till kungen så skulle hon minnas Gullspira ändå. Och Gullspira var idel ömhet och förståelse tillbaka.
Hade en nånsin hört att man på vintertid drog getter med när man gaf sig ut på . Han höll på att säga "tiggeri". Men det var något i Antes fasta, allvarsamma ögon, som höll honom tillbaka. "Geten där ha väl int behöft känna ondt af att auktioneras bort heller?" "Gullspira är van te vara me barna, och sen hon fick killingar har hon mjölka så bra.
Enkelt och klart kunde han beskrifva den oro han ständigt känt för småsyskonen innan han funnit sådana hem för dem, som mor skulle ha likat. Om hennes kärlek och lidande och död talade han och om huru han lofvat henne att taga vara på barnen och geten.
Gullspira, den, trots ytterlig magerhet, ståtliga gulbruna geten, kafvade sig fram ifrån tallriset vid vägen, där hon tagit sig ett godt mål. "Åh ni skulle väl skämmas, stora karlarna. Du Per-Erik är på sjätte året och du Månke på sjunde." "Näej du, på sjätte är jag, de sa' mor, å tå henne fick jag mjölk ibland å." "Men du bli på sjunde till Kyndelsmäss, och de är bara en vecka dit.
Dagens Ord
Andra Tittar