Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juli 2025
"Si här, de är kallt i natt och kaffe var varmt i kokarn. Jag vill lägga mer på elden. Och så får jag så mycket tacka farfar." "Du-d-d-s-s-skulle j-ju l-l-ligga här?" "Jag törs int. Dom gör slut på geten här, och vill ha barna te dricka kask. Och åt mej vill dom göra de ondt är å." "S-s-så är det." Gubben nickade bekräftande.
"Geten där fick nog så mycket hon tålte", grinade finnen. "Ja, och int mindre i stintan. Du kan tro gosse, men hon sa i morse, då jag tog kasken och int hade nån te ge na: 'Få ja int en kask', sa hon, 'så gå ja dit i grafven. Mor hennes hon måtte leta fram en skvätt och ge na en ändå, för stintan gaf sig inte."
Finns kanske lika många kvar där ute, som är lika morsk som de här bägge sista? Foder ha de burit åt geten! Kluck, kluck " Det lät som om mannen skrattade. "Hvar tänk lill'drängen här hysa geten i natt, om de nu är bara en, eller har han kanske tagit foder med för hele tjoge getter. Ja säg ifrån med ens, om ni har fler."
"En hette Gull Gull hur var det nu igen!" "Gullspira förstås", upplyste Maglena. "Ante, Geten het Gullspira, som våran." Maglena kunde icke stå stilla. Hon trampade fram och tillbaka och knep ihop händerna, vred sig och tittade på Ante, på fina frun, som log så godt och föstående emot henne och som nu hjälpte henne med att fråga efter hvad den andra geten hette. "Den andra kallas för Hvitkläppa."
Elden brann på spiselhällen i stugan, när barnen lång- samt, sammanpackade, krypande intill hvarandra, kommo in där. Månke fattades ändå. Han påstod att han väl inte kunde lämna geten ensam. Egentligen var det så, att han tyckte skäl vara det Ante tog emot första törnen inne hos främmande folk. En var ju osäker på hvad som kunde möta en på alldeles okändt ställe.
Förrän vi ge oss in till folk så ..." "Om vi väl kom ner till ån, och öfver till andra sidan, där ni si den där stor byn, så vore vi ifrån det här hållet", grubblade Ante. "Stackare dej, Gullspira", sade hon och smekte geten, "du få fara illa du så här ute på vidden. Men innan vi gå öfver ån finn vi väl alltid nån liten björklund eller några småalar, där du kan få dej ett mål."
Lappgossen lade skidor och staf på kälken och tog tag i repet för att hjälpa Ante att draga. Mattes hade rådt dem att låta lasten bli kvar där. Han skulle hjälpa dem öfver uppstopet. Lappen hade mycket roligt åt deras frimodiga tilltag att ta geten med på långvandring. En get var mest så lättfödd och lättskött som en ren.
Det var oro och misstämning inne i stugan, men som vände sig till riktig fröjd när Ante och Gullspira kommo åter dit in. Anna-Lisa fick mer än en stopfylla med varm skummande mjölk af geten, det räckte både till grötdoppa och till kaffe, och att blanda i vatt'vällingspadet, så man tyckte att det blef rent kalasmat. Men så det såg ut i främmandestugan!
Han var nu nästan framme vid landsvägen. Ängslig, utom sig, blef han, då han ej fann geten. Hvad skulle han ta sig till om han inte fick mjölk åt småstintorna. Och så tungt och sorgsamt det skulle kännas att tänka på det vargen slitit sönder fina, granna Gullspira. "Mä-ä-ä" tyckte Ante sig höra. "Mä-ä-ä-ä-ä!"
"Bara smått folk i alla fall, valpar, så att sägandes så'na torde inte kunna skada folk eller gård ." Han höjde hufvudet, gläfste meningslöst fast plikttroget, såsom en samvetsgrann gråhund alltid gör det. Men så fick han väder af geten, fick ögonen på Gullspira, som skymtade fram med hufvudet mellan kälkstabbarna och Anna-Lisa. "Jaså, det var en annan sak! Inte vanligt folk.
Dagens Ord
Andra Tittar