United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och det skall ske på den tiden att hednafolken skola söka telningen från Isais rot, där han står såsom ett baner för folken; och hans boning skall vara idel härlighet. Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand, för att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit räddat från Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.
Så sutto vi därinne, till dess att andetagen upphörde ... fortsatte igen ... förlängdes, växte i styrka ... och upphörde. Så blev allt tyst. Dödens tystnad härskade. Nedböjda och gråtande följde vi vingslagen av den själ, som var på flykt. Vi hade hållit honom i var sin hand och på en gång släppte vi de kalla händerna ned mot täcket. Så gick min hustru ut ur rummet och sökte vila.
Lindquist gick ännu en gång längs raden och granskade sitt verk. Så stötte han på nytt i golvet: Kavaljerer och damer vända sig mot varandra, göra reverangs och presentera sig för sina moitiéer. Ett, två, tre! Re-ve-raannngs! De bugade sig och nego. Presentation! Per Stellan Severin Petréus. Han hörde ej sin moitiées namn.
Har jag inte tre hundra arbetare i mitt bröd! Det ska väl väga lite, det också. Han stirrade över bokkanten, stirrade tillbaka i livet. Och ju mer han såg, desto fastare blev övertygelsen, att han i grund och botten var en god man. En enda gång hade han slagit sin hustru, men det hade hon förlåtit. Hon hade till och med kysst hans hand, som då ännu var hel och väldig och stark.
Han tyckte sig för övrigt ha sett honom någon gång förr, men kunde icke erinra sig när eller under vilka omständigheter. Det var isynnerhet de spelande pepparbruna ögonen, som föreföllo honom bekanta. Tomas uppgav sitt namn, refererade till sin vän, kandidat Recke, och framställde sitt ärende. Han ville underhandla om villkoren för ett mindre lån det var en tillfällig förlägenhet 300 kronor
Hon suckade än en gång och återvände till fönstret. Paret hade försvunnit, men en flik av Bollans blårandiga kjortel stack fram vid husgaveln, och då och då kom en hullig, brunbränd armbåge till synes. Samtalet fortsatte. Hade fru Janselius varit en på handling inriktad natur, skulle hon givetvis ha slagit upp fönstret på vid gavel och med få, kraftiga ord tillrättavisat den försumliga.
Hon såg icke en enda gång på Sakari, som nu, äfven han, stod midt i stugan med en likgiltig och sömnig min och med ett uttryck i sitt ansigte, som skulle han varit döfstum eller möjligen nyss fallit ner ifrån skyarne. Hon och han, de båda, voro liksom andligen frånvarande, ingen skulle trott att de på något vis vore intresserade af den fråga man som bäst i stugan afhandlade.
Min bror är borta, och borta Äfven den andra, min far vid en bok i sin kammare slumrar, Allt är ödsligt och hemskt, som i grafvar går man i rummen. Nå'n gång hör jag kanske, då det kvällas, en bjällra vid trappan, Skyndar med ljusen, väntar och ser, och befallningsman kommer Mulen och pratar en stund. och berömmer sin boning och reser.
Och när hela batteriet var samlat, gavs eld, gnistan flög i sicksack över kyrktorn och takåsar, och dundret hördes, innan man räknat till fem, luften suckade, böljorna väste till och ångbåten darrade; nya molnvagnar bröstade av, ryckte fram, och glatta lag gåvos gång på gång.
En gång på senhösten kom ett hårt väder från sjön. Måsarna kastades baklänges av blåsten och satte sig som kråkor innerst på ängsmarkerna. Det stod en vägg kring havet, så att solen gick ned utan aftonrodnad. I rämnan på en stormsky, som stannade över gravfältet, upptindrade redan den första stjärnbilden. På sköldmöns hög stod den kvällen en finndvärg, som hette Jorgrimme.
Dagens Ord
Andra Tittar