United States or Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !


De frukter som din själ hade begär till hava försvunnit ifrån dig; allt vad kräsligt och präktigt du hade har gått förlorat för dig och skall aldrig mer bliva funnet.

Vi äro frukter onda träd, ha de sagt mig, och för oss finns därför ingenting att hoppas. Jag kunde inte svara dem, att det var osant, vad de sade mig, men heller inte, att det var sant. Bröder äro inte lika bröder och söner inte lika fäder, ty om de också äro lika i mycket, äro de sällan det i allt. Just skillnaden kan vara uppenbar, att närmsta frände ibland blir närmsta ovän.

Från den tid, Israel såsom en nation bosatt sig i Kanaans land, borde folket i tacksamhet och trohet hembära Gud de lifvets frukter, som i någon mån svarade mot den nåd, de tagit emot af honom. Men annat lärer oss Israels historia, annat lära oss Jesu ord i liknelsen.

Och vid strömmen, dess båda stränder, skola allahanda fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skola tjäna till föda och deras löv till läkedom

Men bar det nya statsskicket dåliga frukter? Troligen icke! Att rikets fyra miljoner jordbrukare fått övervikt över dess halva miljon stadsbor, det är ingen dålig frukt.

Hanna hade åhört henne tyst och tryckte hennes hand vid de sista orden. Jag tror, sade hon, att vi böra akta oss för sådana inbillningar. Det är att de djupa, äkta känslorna i förväg och liksom pluttra bort deras kraft. Jag har aldrig erfarit något dylikt, men föreställer mig, att det är som när barn äta omogna frukter. De inbilla sig att de smaka bra, men taga lätt skada deraf.

Ej tyngs den lilla, vaggande båten mer Af mjölk och frukter; stäfvorna tömda stå, Och kram och högtidsdräkter gömmas Nu i den städade äppelkorgen. Men aftonvinden lefver ånyo opp, Och Auras vimplar peka mot fjärden hän, Och seglet fylls, och afsked vinkas Glädtigt åt jullarnas mängd vid stranden. Och nu, o stad, farväl, och ett långt farväl!

I vägkanten följde telegrafstolparna med sitt sjungande tackel, en ändlös eskader av enmastare utan stänger och rår, slutande med eselhuvun som vinterliggare. kom en grind och en sovande stuga med äppelträn, vilkas frukter lyste i guld som apelsiner, och smällde grinden igen, kärran rullade fram och det enformiga skallrandet försatte den unge resenären i sömn.

Till fönstret trädde tjänaren, och se, hamnade i nejden fyra skepp, Med frukter lastade och bröd och olja.

Gör jorden till din boning, O Gud, som först hon var, Låt gälla den försoning, Din Son oss vunnit har! skall hon bättre blomma Och bättre frukter ge, skall ock här den fromma Ej mer blott jämmer se. N:o 314. Sommaren. Din klara sol, o Fader vår, Vidt öfver ond och god uppgår, Gör luften mild och dagen ljus Och klär i fägring jordens grus.