Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 maj 2025
Utom honom funnos i biskopliga palatset endast portvaktaren och en fånge, densamme, om vilken är talat under namnet Teodoros. En timme före det ovan skildrade uppträdets början hade biskopen begivit sig till storkyrkan. Klemens tillbragte denna timme med att läsa en bok, som hans fosterfar förärat honom, om den kristliga lydnaden. »Du måste till alla delar försaka dig själv.
De anklagade mig för tjuveri och hånade min fosterfar för hans gudsfruktan och kallade även honom och min köttslige far för tjuvar... när jag tänker på det, sjuder det i mig... jag skulle vilja strypa dem, de uslingarne... Misstänkt för tjuveri! det är ju förskräckligt!
Den gamle knekten på träbenet jag menar hans fosterfar, haltebolinken har uppfostrat honom på rätta sättet. Har han lärt honom stjäla, så har han säkert också lärt honom gömma. Du lär aldrig få igen ditt järn, Brackander, då det kommit i sådana lurifaxars händer. Men jag, länsmannen, skall hädanefter ha ett gott öga på den där korporalen och hela läsarepacket...
Knappt den sköna flickan talat så, När Miljutin, hennes fosterfar, Silfverhårig, lutad mot sin staf, Flämtande af trötthet stället hann. Glad sin dotter fann den gamle nu, Hof sin röst och talte snabba ord: "O Nadeschda, hvarför irrar du, Lik en vild kanin, kring nejderna, Söker lunders gröna gömslen, dväljs Tyst bland väpplingen vid bäckars strand?
Gott, sade Sven, I skolen då få se en gubbe, som luktat krut i sina dagar. Har er far varit i krig? Jag vill tro det. Han stupade i kriget mot ryssarne. Vad! Jag tyckte ni talade, som om han levde, inföll Göran. Ja, saken är den, att min salig far blev ihjälskjuten, men min fosterfar, korporal Brant, han lever nog, mån I tro, och det är den gubben, jag menar.
Jag vet bara, att för min börd har jag fått förakt. Jag är korsvägen, som ingen går förbi utan att kasta en sten. Blir jag dräpt, ligger jag ogilld. Jag är olyckan, som aldrig får hoppas på barmhärtighet. Jag kan inte lida att höra den lilla kvida, stammade Valdemar. Så tag upp henne du. Ung fosterfar. Här räcker jag henne åt vallkullorna, som nog skola sköta henne åt dig.
Se, från gård till gård i byn jag gått, Gått från höjd till höjd, från däld till däld, Fåfängt letande ditt lätta spår; Nu i solens hetta är jag här." Så han sade. Till den gamle då Blygsamt steg den sköna flickan fram, Förde ödmjukt böjd hans grofva hand Till sin rosenläpp och frågade: "O Miljutin, gode fosterfar, Hvarför sökte du Nadeschdas spår?"
Här finnes han, inunder galgen kastad och tredelt huggen af Klaes Flemings bödel. Där! Ha! Min fosterfar min faders bane! Din fader var en fri och mäktig bonde. I strid med Ryssland landet stod. Klaes Fleming var då krigsöfverste; med vilda knektar hvar gård han fylde, ty den stolte herrn oss bönder hatade, som honom vi.
Fosterfar och fostermor sofver och jag sprang ned i källaren, när jag hörde röster, för jag blef rädd att det var ryssen; men när jag såg herrn och mamselln, så blef jag så glad. Kom in bara, här ä' nyckeln. Nu kan vi göra hva' vi vill.»
Snart dock, mildrad af hans milda lugn, Kysste hon hans pannas silfverlock Och till honom talte dessa ord: "Gå, Miljutin, gode fosterfar, Gå förut i sakta vandring hem! Bada måste jag i bäcken här, Om kanske ett dammkorn eller två Under värmen fäst sig på min hy, På min röda kind, min hvita hals; Sen för fursten vill jag pryda mig, Träda smyckad fram på slottets gård."
Dagens Ord
Andra Tittar