Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Hur han talte, begynte till slut den spotska Maria Lyssna också, och man såg, att hon häpnade först af förundran, Liksom hade hon sett i en värld, helt annan än denna. Dock, än log hon förnämt och försökte att kasta med nacken Lätt som förut en kväll och en annan, då länge hon sutit Drömmande kvar i vår krets. Förgäfves! Följande afton Kom hon tillbaka och satt tankfullare, längre allenast.
Varsam, full af förundran och rädd att störa den gamle, Började flickan ställa en kopp vid den andra i ordning; Men till sin dotter talade då den vördige pastorn: "Lämna bestyret, mitt barn, för en stund och kom att en systers Kyss åt den yngling ge, som så främmande varit dig hittills. Se, för en framtid är han din bror, en son af din faders Ädlaste vän, och för honom är du en älskande syster."
Min mor har velat, Att i morgon jag går opp på balen." Med en min af spotsk förundran vände Baronessan sig till flickans moder "Kors", hon sade, "det är mer än artigt Att försmå sin fördel för att kunna Skänka oss er vackra dotters sällskap. Är det verkligt allvar, eller kunde Ert beslut, min fru, kanhända ändras?"
Att dagligen se helgdagsklädda människor, som höllo söndag var dag, spatserade, rodde utan mål, fiskade utan att ta vara på fisken, badade, musicerade, fördrevo tiden, som om inga bekymmer, intet arbete funnes till i världen, detta väckte till en början ingen avund, endast förundran över att livet kunde dana sig så, beundran över mänskor, som förmådde ställa sin tillvaro så angenämt, så lugnt, så rent och fint framför allt, utan att man kunde säga att de gjort andra orätt eller plundrat fattiga.
Sagdt; och hon lämnade kvar den gamla i häpen förundran. Själf hon skyndade nu till de andra och följde dem hemåt, Drömmande, tankfull, tyst, i sitt ljufva bekymmer fördjupad.
Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
EUBULOS. En likhet, drottning, säg med hvem? TEKMESSA. Du frågar! O, när fordom detta ögonpar Än ägde synens gåfva, var min högsta fröjd Att se på denna likhet. EUBULOS. Såg du ynglingen Förut i tiden? TEKMESSA. Från den stund, han dagen såg. EUBULOS. Du väcker min förundran. Af den dräkt, han bär, Kan jag ej sluta annat, än att född han blef För torftigt lottad för att bli bemärkt af dig.
Ty för henne gällde det varken mer eller mindre. Och med förundran märkte jag, att hon kunde lämna allt vad hon älskade, emedan hon var beredd. Men på samma gång kände jag med förtvivlans styrka, att jag inte kunde mista henne. Jag kunde det icke. Och i min förtvivlan gripande efter det enda, som föll mig in, sade jag blott: »Men Sven, kan du lämna Sven?»
Och de fingo sina platser mitt emot honom, den förstfödde främst såsom den förstfödde, sedan de yngre, var och en efter sin ålder; och männen sågo med förundran på varandra. Och han lät bära till dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.
Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns, så skall han ock väcka förundran hos många folk; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.
Dagens Ord
Andra Tittar