Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Förunderligt, förunderligt! mumlade han. Allt vad ni lekare sjunga om, allt som rör oss till medlidande, allt som människorna strida om, det är människofunder. Om de med ens strökes bort, då hade du ingenting att sjunga om. Då hade vi ingenting att gråta över. Då bodde vi i paradiset, lekare. Kanske, herre. Var sena darrade i den hand, som Valdemar hade lagt på bänkknappen.
Hagelin lyssnade förstrött. Han betraktade Abraham oavvänt. En mjuk, fet, vit hand kröp långsamt över bordet men drogs hastigt tillbaka, då Abraham rynkade pannan. Hagelin knäppte sina händer. Tänk, viskade han. Tänk, att Abraham Krok verkligen skulle komma. Till oss. Till mig. Det är förunderligt. Jovisst, sade Abraham. Men ni kan vara lugn för, att jag inte ämnar stanna
TEKMESSA. Förrn köld och hunger släckt mitt glädjelösa lif, Bjöds räddning af fajaker, som besökte ön. LEONTES. Förunderligt! I nödens stund just kommo de, Dit ingen kommit under nio år förut. TEKMESSA. På hafvet, så de sade, mellan Paros sund Och Hellesponten de ett segel mött, som höll Mot söder kosan.
Han skall utföra sitt verk, ett sällsamt verk; han skall förrätta sitt arbete, ett förunderligt arbete. Så hören nu upp med eder bespottelse, för att edra band ej må bliva än hårdare; ty om förstöring och oryggligt besluten straffdom över hela jorden har jag hört från Herren, HERREN Sebaot. Lyssnen och hören min röst, akten härpå och hören mitt tal.
Och långt, långt tillbaka i tiden hade hans stamföräldrar varit gorillor i Afrikas urskogar. Det var förunderligt, överväldigande. Men i all sin överväldigande förunderlighet föreföll det honom så enkelt, så påtagligt, så klart, att det ibland tycktes honom besynnerligt, att man först nu börjat tänka sådana tankar.
Nu, på kvällen, sedan han ätit och hvilat sig, satt jägmästaren och såg på huru hans hustru snabbt och skickligt, ändrade om stora plagg till små, huru hon, på ett förunderligt sätt fick ihop en liten klädning, ljusblå till färgen, ett litet förkläde, ett par små byxor. Hon var så ifrig, hans lilla hustru.
Gud ske lof, på tjugu år eller ända sen året förrän jag blef min egen har jag ej sett en vackrare vår än denna. April var väl stormig och regnig, och maj hade med köld, så att jag till och med nödgades täcka drifbänkarne midt om dagen; men så ändrades åter vädret mot slutet af månaden, och det är förunderligt att se, huru allt nu trifves och hinner framåt.
Det var den kroppsliga tröttheten som blev övermäktig. Han hade gått så mycket och ingenting ätit på så länge. Han sov oroligt, kastande sig av och an. Han vaknade och kände sig förunderligt ivrig att komma upp och han smög sig, tyckte han, halvklädd ut i den skumma natten, sökande efter hammaren. Han ryste, men han måste, han var rädd, att annars skulle gamle Alexander komma och hämnas på honom.
"Buss på dom, buss på tattarpacke, som kom", skrek han med gäll röst. Gråhunden skällde och morrade emot barnen med uppdragen nos och ilsket blänkande tänder. Månke vaknade och gaf till ett skrik. Gullspira flydde bakom Ante. Men Maglena gjorde som hon brukade, när hon på ett så förunderligt sätt förmådde lugna och tämja djur.
Maglena blef med ens förunderligt stark och modig. I jämförelse med huru hon haft det där nere, på tu man hand med björnen, kände hon sig här uppe, med Ante invid sig, nästan trygg och skyddad. Denna känsla återgaf henne krafterna och satte lif i hennes lemmar och ljud i strupen. Hon hade hört att man kunde skrämma björnen genom skrik och olåt och ett morskt uppträdande.
Dagens Ord
Andra Tittar