Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Så i valet föll mig in en tanke: Att uti det gröna äpplet bita, Att blott bita i ej äta opp det, Att han märka skulle, att hans flicka, Just hans egen flicka honom sökte. Kring det hvita fästet Buda Slingrat sig en mjällhvit ranka. Ingen mjällhvit ranka var det, Fästman var det och hans fästmö, Som hvarandra tidigt funnit Och i otid skiljas skulle.
»Tror mamma, att den unga fästman är mycket ledsen, för att han behöver dö?» sade Sven. »Ja», svarade mamma. »Men hon, som är hans fästmö, är ännu ledsnare.» »Men han kanske blir en ängel», sade Sven, »och får vita vingar på axlarna.» »Det blir han nog», sade mamma. Men Sven suckade och var ändå inte nöjd. »Varför kan inte den gamla gumman få följa honom», sade han, »när hon så gärna vill?»
Hon skulle ha' låtit bli; jag har henne icke att tacka för något ... tvärtom. Liisa du, låt bli att bannas. Du vet icke, hur det var. Hon hade en man, han var murare; nå ja, han var hennes fästman, men de skulle ha gift sig, om icke... Om icke, om icke han låtit bli! om icke för annat så för att göra det rigtigt sött för mig!
Men så här ska det ha gått till. Flickan gick ut i morse för att hämta grodspott åt Olle, som har en revorm bakom örat. Då mötte hon sin fästman, som är torvupptagare och jag känner mycket väl igen honom nu, sen jag har slagits med honom. Nåja, de gick och gick och kommo allt längre bort utan att finna någon grodspott.
Den yngsta fröken, hon som nyss blifvit så der halft förlofvad med sin kusin studenten, har sjelf varit i jordkulan, »troligen», säger hennes fästman, »i det hemliga hopp att der få veta sina framtida öden!» Men den lilla bruden skämtar och ler, pratar och skalkas.
Prosten är ju en lärd man och vet hvad han säger. Men nog tar det tid att komma underfund med fruntimmerna för den, som är olärd. För de lärda också! mumlade prosten och log. Hur »Fiffens» tös fick fästman. Det börjar bli på upphällningen med de gamla riktigt märkliga gubbarna nu nere på Skåneslätten, sa en af mina gamla vänner i fjor.
Jag förstod ej straxt tillfullo min olycka. Jag begret min skönhet, men min fästman var bortrest, och jag hade ännu ej i hans blick läst mitt öde. I min glada lek med lifvet, hade jag så litet bekymrat mig om hvad som sades om andra, och nästan alls icke läst annat än mina lexor; jag kände ej verlden. Tillfriskningstiden blef mig stundom lång.
Jag blef rädd och kröp bakom min far, men han sade: "göm dig icke, flicka, utan låt din fästman se på dig". När jag åter såg på den främmande och såg hans röda hår och krokiga ben och sneda mun, då sade jag: "Fy far, en så'n ful karl, honom tar jag aldrig till man!"
Han kikade, ilsket svärjande över sig själv mellan persiennpinnarna, och till sist började han känna avund och hat mot Blomgrens pigas fästman.
Må han var hennes fästman, eller eljes bara en bekant. Gode Gud, välsigne lilla Helena, suckade Mari för sig sjelf; en Herrens engel är hon ännu, som förr då hon var barn... Hon kände ej mer igen henne; men var det då under? År hade gått, sedan hon sist hade sett henne, och helt säkert var hon grufligt förändrad. Hunger och brist lemna nog sina spår i ansigtet.
Dagens Ord
Andra Tittar