Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 oktober 2025
Jag vet ju, att det är Freyja, som sitter här med sitt äpple i handen, men hon brukar vara så full av mossa, att hon mer liknar en vittrad trädstam än en gudinna. Det förundrar mig därför, att hennes anlete i natt kännes så litet och blankt, när jag bestryker det med offerblodet. Bryten slet upp ett näverstycke, så att det föll in mer dager, och sträckte sig själv till hålet för att kunna se.
"Och ändå är du inte glad och sjunger och tackar Gud hela dagen för denna stora lycka? Men det är ju förfärligt otacksamt. Jag är också stygg ibland o, ja, jag vet det väl. Men då brukar jag bedja Gud om förlåtelse och att han skall hjälpa mig att bli snäll. Och han hjälper alltid. Du måste också bedja till honom, Johannes. Och om du inte vill bedja ensam, så ska vi bedja båda två."
Det är bara ekarna som rassla mot taket. Du har rätt. Jag borde ha känt igen det ljudet, det enda svar, som natten brukar giva mig, när jag ligger vaken och talar till de tomma väggarna... Knappt ha några höstdagar gått efter jarlens död, knappt ett sextal veckor, och redan är förvirringen här.
Nu kom han också trippande, ty äfven han hade ett ord att säga: Om ni höll er utanför köksdörrarna som jag brukar göra, så skulle ni finna, att det är somliga kokerskor, som äro nog vänliga att fukta brödsmulorna innan de kasta ut dem, och det gör dem mjuka och aptitliga. "Jag kommer just ifrån en sådan god frukost och jag behöfver intet vatten utan får säga adjö."
Hon ryckte till, och hennes ansiktsuttryck var nästan förbittrat, när hon svarade: »Varför ska' du alltid förstöra för mig.» »Brukar jag verkligen det?» Hon blev genast god igen. »Nej», sade hon. »Men jag var så lycklig just nu.» Jag teg och drog henne blott närmare intill mig.
Det är inte mer än billigt, att också hon får ett ord med, ty frågan om ett brudköp är mera invecklad denna gång än den brukar vara. Din son har aldrig varit ute med något skepp och har inte den glans omkring sig som en viking. I tre dagar har jag redan talat med henne om din rikedom och ditt anbud. Men det är blyga ungmörs sed att neka i förstone.
Nå, men säg, Eklund, tog nu prästfrun i, det brukar väl inte gå av, sånt där, utan att det vankas något, för se det är höstköttet det gäller för oss, och kan han låta baron förstå något sådant, så det blir en liten gratifikation törhända. Tyst du! avböjde pastorn.
Diamanter fick jag rara, så jag är ganska nöjd med resan; och olja sen ... Men vartill i Guds namn brukar du så mycken olja? Till kitt, vet jag. Vartill skulle väl olja här i livet annars vara? Men varför reser inte din far själv i så viktiga och långväga affärer? Å min Gud! han är död för sex år sedan. Det var en annan sak.
Gråter och kvider hon aldrig? frågade hon, ty det, som förvånade henne, var att Yrsa-lill satt med ögonen slutna. Väktarna nekade till att ha hört någon klagan. Vrider hon aldrig händerna? Går hon inte ångestfullt av och an på järnspjälorna? Det brukar ju till och med ett vilt djur, när det inspärras. Väktarna nekade ännu en gång.
Hur kan ni tro det? Jag lade mina händer omkring hans nacke. Jag blir så rädd, hvar gång ni lägger armen omkring mig, att någon skall öppna dörren det är just vid den tiden, då man brukar buda er till te och det böra vi då väl icke utsätta oss för? Jag blef harmsen både på honom och på mig själf. En dylik varning hade jag kvinnan utsatt mig för.
Dagens Ord
Andra Tittar