Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 12 juli 2025


Denna »kusin» bodde borta andra sidan Långa bron i den stora arbetarkasernen, som, Gud vet af hvilken anledning, fått namnet »villan Friden». Kusin Schana var ogift och lefde sina täckstickningar.

Albert! jag påminner mig just här den stund, jag och min mor stod bron över Lidan ... och hon kastade ... kastade ringen bort ... långt ... långt ut ... Albert ryste hastigt, tog henne åter under armen och gick, fastän hon knappt ville det, tillbaka bort ifrån Tidabron. Komna upp i staden igen, vände de sig åt trakten, där kyrkan står.

Hur dånar stormen bland asp och lind Och stör ej en gren, ett löf? Det moln, som följde din strand, Moskva, Nu störtar det ned till dig, Nu når det bryggan, som speglad hvälfs Högt öfver din böljas djup. Hvad sken! Ur dunklet en guldsmidd vagn Framljungar i ljus bron, Som viggar blixtra jockejer fram Och eldiga hingstars glans. En furstlig skara den skimrar nu.

Utan avvikningar kommer du rätt bort till den där bron, som vi talat om, över Lidan ... den där, du. Ha! Den åker du över; men betrakta utsikterna till höger och vänster, ty skönare flod än Lidan rinner inte genom en stad. Litet längre fram, samma väg, kommer du till torget. Ett större torg finns inte i världen: kör rakt fram över det till mynningen av gatan längst bort åt vänster.

Utanför bron låg sumpkistan med sitt hivspel, och utmed brons långsida gick ett räcke, som var fullhängt med vakare, fästor, draggar, sänkor, linor, långrevar, krok, och broplankorna stodo strömmingstrummor, tråg, tinor, kar, bunkar, långrevslådor; vid brohuvet låg en sjöbod fullhängd med vettar, till havsskytte uppstoppade ejdrar, skrakar, prackor, svärtor, knipor, och under takskägget lågo hållare segel och master, åror, båtshakar, rortullar, öskar, isbillar, lakklubbor.

Den hade kostat i rundt tal omkring 400.000 rubel, men hade också den geniale en storartad utsikt från dess yttersta spets. Mr Montgomery och med honom ofta de vänner från Paris eller St. Petersburg, som han brukade medföra tog plats längst ute bron.

De, som fingo order att följa mr Montgomery ut bron och åse skådespelet med de nedsusande vagnarne, kunde aldrig glömma dess skönhet.

Man försökte intala hvarandra mod. Det var alldeles omöjligt, barnet hade ju aldrig förr ensam öppnat grinden, och allra minst, utan modern, gått ut den långa gungande plankbryggan. Med tunga, fasta steg och sänkt hufvud gick doktorn förut ned, ensam. De andra stannade något bakom. Han stod nu ändan af bron. Vattnet var här ett par famnar djupt. Ett ögonblick var det alldeles tyst.

Mellan dessa ribbor är ingen mans land. Hindret ser inte oövervinnligt ut. Det påminner närmast om när barn leka krig. Men i denna puerilitet ligger det ingenting löjligt. Under bron flyter den lilla ån, sommarstilla, täckt av vass och näckrosor. Ängarna, som ned till den vardera sidan, ha högt, vajande gräs och lysa av blommor.

Jo, döptes också snickarålderman Ahlgrens son, som jag stod fadder åt i fjolsomras. Han är en rar gosse, skall du se, Albe; blank i ögonen som emalj. Du är ju hemma i Lidköping? och reser förmodligen dit nu? tillät sig sergeanten att fråga. Försiktigt! kliv försiktigt! sade hon, för de var just nu den bräckliga bron.

Dagens Ord

hovet

Andra Tittar