United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !
Va ska vi göra, fabrikörn? Tvy såna rackare! Husch då. Va ska vi göra? Jo, det ska han få se. Giv mig käppen. Nej, gå inte ut, fabrikörn, man kan aldrig veta vad det är. Och de har släckt kroglyktan. Den har vinden blåst ut. J. A. Broms gick ut i krogrummet. Han rätade på sig nästan som i forna dagar.
Ja, men Lova har ingenting, hon. Emellertid nöjde hon sig med de döda kattorna, strök dem, schasade på dem och jollrade. Gubben återvände till sina papper. Hon störde honom aldrig, hon visste, att han inte dög att leka med. Vid sjutiden knackade det på dörren. Broms flög upp. Vem kan det vara? Inte ska morfar bli rädd. Det är ju bara Sörman.
Upptäckten av råttkungens religion ligger emellertid långt tillbaka i tiden. Fru Siedel dog ett tiotal år innan Broms kom till staden, vilket förklarar den annars oförklarliga omständigheten, att den gamla frun lät bygga sitt änkesäte på Backarna. På den tiden fanns icke Blekängslådor, icke verkstad, icke tändsticksfabrik.
Högrest tronade hans hustru vid hans sida, cigarren osade på en fönsterkruka, en soppterrins svarta innehåll rykte i stället framför henne, hon serverade, resonnerade, konverserade och förde ordet som en riksdagsman. Nadja satt och var omgifven af Mäienenar på alla sidor och midtemot. Hon kunde inte sjelf få säga ett ord. Hon satt som en broms i ett getingbo och hörde på. De voro åtta om en.
Han klagade över arbetarnas hat och gjorde J. A. Broms ansvarig. Hans hustru hade blivit noskig av rädsla, det var fabrikörns fel. Hans barn vågade knappt gå till skolan, där de fingo stryk och hån av kamraterna. Det var fabrikörns fel. Och själv fick Sörman icke längre ro för sitt samvete. Till gengäld och hämnd ville han väcka fabrikörns.
Nej, husch då en skulle aldrig försöka att göra gott när en har dåligt rykte. Far har inte dåligt rykte, sade fru Marie lugnt men avgörande. Broms drack sitt te och räckte koppen åt Abraham. Fråga pojken, mumlade han. Fråga pojken, vad ungarna kalla mig. Gubbfan. Det säger de bara på narri, förklarade Abraham, som gärna ville trösta.
Nej bevars, goda fabrikörn. Broms tvärstannade och drog åt sig den sjuka handen. Är du nu här igen, din stryker? Vad vill du, va? Ska jag inte få fred för dig, va? Ska jag skicka polisen på dig? Det var ju polisen, som skicka mig till fabrikörn. Och för resten vet jag inte, vad jag har gjort fabrikörn
Ut med Kroken! Vi ska hänga Bromsen i Kroken och doppa dem i ån. Skaran växte och blandades med "elementarpojkar". Sorlet steg, ropen blevo högljuddare. Madammerna togo fram händerna och snöto sig i förklädssnibbarna. J. A. Broms satt inne i förmaket hos "lilla gumman i himlen". Den gröna lampan var redan tänd, men i salen var det mörkt. Det knackade på dörren.
Det fanns knappast exempel på, att en "lapp" kunde förfalla till betalning vid midsommartid. Det var en egenhet. För J. A. Broms hade denna lånerörelse stor betydelse. Den ställde honom i ett innerligare förhållande till arbetarna. Den gav honom rätt att faderligt vårda, faderligt råda, faderligt tukta, där tuktan var av nöden.
Husch ja då Men si, gumman lilla, det var inte mitt fel, att han blev straffad. För det var Sörman, som angav Han debatterade frågan fram och tillbaka. "Lilla gumman" talade för en Rogershusresa, och J. A. Broms gjorde sina invändningar. Men det var bara svepskäl, och han visste hela tiden, att hon skulle få sin vilja fram. Sedan hon kommit till himlen, hade hon alltid fått sin vilja fram.
Dagens Ord
Andra Tittar