Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Och hvart det bar, hvadhelst han pröfva fick, Vid hopplöst återtåg, af nöd och våda, Brann samma eld i samma öppna blick, Sågs samma lugn i samma anlet råda; Det var, som om man läst i brons däri: 'Än kommer dag, än är ej allt förbi.
Hon gick på yttersta tåspetsarna utan att vackla förbi den svarta gestalten och störtade med sin börda i famn utför trappan. Köket var tomt, men lampan vid spisen brann. Hon lade Basilius på bordet, strök hans tinningar med ett vått kläde. Nu vaknar du, befallde hon. I trappan hördes tunga steg. Nu vaknar du, upprepade hon. Gossen slog upp ögonen, blinkade, slöt dem åter.
Ännu i sina böner talade han med samma snabba röst som alltid, icke av likgiltighet eller vanvördnad, utan därför att en ynglings iver brann i hans ord och handlingar lika väl som i hans steg. Konung över människorna, ropade han, herre över jorden, låt undret ske! Visa oss, visa hela vårt folk, att ingen mer behöver sörja likt denne, som nu knäböjer för din tron.
Det brann en brasa långt inne i huvudet, skenet lyste ut genom ögonen långt ut på golvet. Nu öppnades dörren och mitt i öppningen stod Hartman. Han gick fram och sparkade på böckerna, som låg i ett hörn, och skrek: Vad skall du med dem att göra, det gör bara din oskolade hjärna virrigare! Ut, du akademiska gamla apa! skrek David. Det är inte kunskap jag söker, utan frid!
En dikt i tre sånger. Till den första kärleken. En gång min första kärlek frågte jag: "Min lefnads stjärna, säg, hur tändes du, Och hvadan äger du ditt milda ljus?" Då sade stjärnan: "Har du sett nå'n gång, Hur lätt en flyktig sky kan skymma mig?" Jag sade: "Än med mörker, än med ljus Ett moln gått opp och dolt dig för min syn; Dock brann du lika klar, sen det försvann."
Följd af tjusningen och våren, Ren ur famnen, af Bosforen Morgonsolen hann; Mera skön dock, säger sången, Mera strålfull, på balkongen I juveler Harems stjärna brann. Och dess milda öga skickar Öfver nejden sina blickar; Det är festens stund. Mänskoskaror vimla, blandas, Hvart hon skådar, seglas, landas, Lefva, röras Stränder, sjöar, sund. Kan du jublets mening ana?
Det brann bara i den trälåda, där jag, förtänksamt nog, brukade lägga den heta aska och glödande kolstybb som jag kratsade ut ur värmepannan, och eftersom spegelrutan, som brandkarlarna kommo in genom, var försäkrad, slutade min intervju med chefen så, att han välvilligt, om också utan entusiasm, sade åt mig att jag fick behålla platsen.
En lifstidsfånge lik, som blef benådad Och kom ur tornets natt; ur järn och boja I dagens vida tempel ut igen, Där solen brann, där luften ljöd och fältet I löf och blommor mot hans anblick trädde Och hvarje bana var förutan gräns Och hvarje sällhet såsom himlen öppen: Lik honom, endast mera säll, står jag Ibland passionens sönderbrutna länkar.
Och tretton år den ädla flickan hunnit blott Och gick i skola än, när Titus Lucius, Den yppersta af hufvudstadens ynglingar, Prokonsulns son, för henne ren af kärlek brann.
Så byt och kläd dig i uniform För fronten här uppenbart! Du gick framför den vid dagens storm, Jag vill se dig inom den snart." Han bytte dräkt, och hans kind, den brann, Sen han vapen och rustning fått; Och tyst kom Döbeln och ställde sin man I luckan, där Femton stått. "Och nu så är du en ung soldat Af äktaste skrot och hålt, Och nu så är du vår krigskamrat Och numero femton, Stolt.
Dagens Ord
Andra Tittar