Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Vattnet droppade långsamt ned på det inlagda golvet. Han torkade med en duk hennes ansikte och bara armar. Hon hade ej varit död länge, kanske blott en kvarts timme; hennes ansikte var friskt, men blekt, hennes ögon voro slutna, och det såg ut, som om hon sov. Då hördes hastiga steg i den lilla trappan, och genom den uppslagna dörren stormade Bonaparte in.
Madame Bonaparte själv tronade mitt i den ena gula långsoffan. Hon var i vit dräkt med guldbårder och artistiskt draperad över vänstra skuldran den oundvikliga purpurschalen. Hon såg redan icke mera bra ut vid dagsljus, i
Då audiensen var förbi och Monsieur de Châteauneuf skulle gå, tvekade han, och ett ögonblick stodo de båda männen, öga mot öga mitt för varandra. Bonaparte gick ett par steg fram emot den andre. Tala, Monsieur de Châteauneuf, sade han skarpt. Ni vill säga något.
Politiska förutsägelser undanber jag mig, avbröt Bonaparte hastigt sibyllan, då hon såg upp och skulle till att tala. Hon böjde sig ned igen. Jag ser en lång livslinje, lycka, ära, kärlek... Han ryckte hastigt handen till sig.
Louis tog ett steg fram emot honom hotande: Ni bedrog henne?... Bonaparte höjde sina tunga ögonlock, och hans fasta, järnblå blick mötte Louis'. Han skakade på huvudet.
Leve Otto och medborgaren Châteauneuf! Leve freden! Bonaparte var äntligen allena med sin döda älskarinna. Han höll henne i sina armar och såg för sista gången in i hennes ansikte. Varför ! Varför ? mumlade han i bitter förtvivlan. Varför just
Kom ihåg, vem som är den starkaste här. Jag har blott alltför länge kommit ihåg det. Och ni har ej heller varit rädd för att påminna mig därom. Jag gör det ännu en gång, och för er egen framtids skull, sade Bonaparte flegmatiskt, med eftertryck. Ni har vid början av detta samtal försökt att ställa oss lika. Tror ni det? Nej, ni vet så väl som jag, att jag är herre här.
Seså, Fouché! Håll då upp med det pratet om era rojalister, utropade Bonaparte häftigt. Vilja de nödvändigt göra attentater, skulle de väl först söka röja er ur vägen, som har så många synder mot dem på ert samvete! Nej, jag vet, var uslingarna äro att finna det är bland era egna gamla stallbröder, i
Man hade låtit servera te som på en vanlig afton efter operan och sällskapet, som hade samlat sig i grupper omkring Madame Bonaparte och Förste Konsuln, diskuterade häftigt den förfärliga händelsen. Madame Bonaparte var alldeles över sig given, nästan förkrossad.
Napoléon! viskade hon tyst, nästan ohörbart. Det var så sällan hon vågade uttala hans dopnamn, som ingen icke ens hans mor numera kallade honom för, men vars egendomliga klang, hon i djupet av sitt hjärta tillbad. I nästa ögonblick var hon utanför dörren. Småleende satte Bonaparte sig till skrivbordet och öppnade strax sin stora portfölj.
Dagens Ord
Andra Tittar