Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Träsken lade varligt från sig hatten, drog av rocken, torkade bänken innan han satte sig. Mor i Sutre hällde upp gröten. Plötsligt rabblade sväran stad på sitt skatspråk. Nå, va'nt som sa atten sprang eft flicka ? Och hon blinkade krampblink med de röda ögonlocken. Moran vände sig bort: Träsken läste bordsbönen. Sväran fnissade till eller snyftade, ovisst vilket.
Bertha fattade henne i armen och drog henne fram till flickorna, som röda och förlägna tumlat bort i en vrå. Fröken Sommar, här äro två möss, som jag fått i fällan. De ville så gerna kyssa er, men tycka sig ej ha råd. Flickorna hostade och blinkade och gåfvo Bertha allehanda varnande tecken, som hon lugnt satte sig öfver.
Därpå gick man ner till gumman och sonen för att underteckna köpekontraktet och kvittera summan. Carlsson blinkade och grinade åt de båda kompanjonerna, att de skulle hålla med, men de förstodo ingenting. Slutligen tog gumman på sig glasögonen och läste, efter att ha skrivit under. Fem tusen! skrek hon. Vad i allan dar, men Carlsson sa ju hundra. Sa jag! tyckte Carlsson.
Madams egna barn, kammade och med papiljottlockar som horn kring sina små röda anleten, sutto och petade ut mandlarne i gröten, sömniga och öfvermätta af trötthet och njutning. Deras ögon stodo som på skaft, de glänste och blinkade, stredo mellan sömn och längtan efter ännu mer roligt och ännu mer julklappar.
Fru Ahlholm böjde sig öfver bordet och hviskade så att alla hörde: Lämna du spelningen till litet senare och gå och tala med doktor Broberg igen. Inte vet du när du en annan gång träffar honom. Hon drog sig tillbaka, skrattade och blinkade hemlighetsfullt med ögonen.
Mja, joo mumlade Bethania. Zion ryckte ännu en gång på axlarna. Och det blev tyst. Efter en stund sade Hagelin: Ja, nu skall jag för min del inte längre uppehålla herr lektorn. Gör direktörn sällskap? Mja, joo, jag skulle kanske Behövs inga omsvep, sade Hagelin och gick. Lektor Holmin och byggmästare Larsson betraktade varandra uppmärksamt. Och Larsson blinkade. Det var nödvändigt, sade lektorn.
Nej, du hörde orätt, Anna Eva. Kanske jag inte sa tusen, Gusten? Här blinkade han alldeles rysligt, så att direktören såg det. Ja, nog tyckte jag han sa tusen! höll Gusten med så gott han kunde. Skrivningen var över och direktören förklarade nu, att han ämnade för sitt bolags räkning ta upp en fältspatgruva på Rågholmen.
Därpå gick man ner till gumman och sonen för att underteckna köpekontraktet och kvittera summan. Carlsson blinkade och grinade åt de båda kompanjonerna, att de skulle hålla med, men de förstodo ingenting. Slutligen tog gumman på sig glasögonen och läste, efter att ha skrivit under. Fem tusen! skrek hon. Vad i allan dar, men Carlsson sa ju hundra. Sa jag! tyckte Carlsson.
Mor dröjde på trappan, såg från den ena till den andra, lyssnade till snarkningarna som än liknade lindebarnsgnäll, än stormtjut kring husknut. Plötsligt började hon vinka åt Träsken, vinkade med båda händerna, nickade och blinkade. Träsken släppte märren, som med lätta benkast dansade bort till stallet, och steg fram nära trappan. Mor böjde sig ned, viskade: Vad var det han sa om greven?
Vidare har Larssons hustru erkänt och erkänd sak är så god som vittnad att hon misshandlat gossen i avsikt Mor i Sutre avbröt: Slog du honom med ugnsrakan? Sväran nickade och blinkade. Mor i Sutre sade: Låg den på vind, den? Eller tog du den med dig för att skuffa pojken ut genom vindsgluggen? Si, si, si, tjattrade sväran. Nu vill hon ha mig till ljug!
Dagens Ord
Andra Tittar