Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
De unga flickorna gingo fram till nattvardsbordet. Där glödde rosor, och där bleknade rosor på de friska kinderna. En ung flicka stod där. Hon såg med själens hela kärlek upp till Gud. Detta var uttrycket af den renaste kärlek." "Välsignad vare den", sade den vise. "Dock har ingen af eder nämnt världens skönaste ros." Då trädde drottningens lille son in i rummet.
Huru skulle han ej fatta henne, mer lifligt än då, i sina armar, pressa henne intill sig, hårdt så att hon kände andan förgå, hårdt så att hon ej mer log och skrattade som nu, hårdt så att hennes blossande kinder bleknade, så att hennes svällande röda mun ej mer skämtade, utan ryckte af smärta, hårdt så att lifvet, som nu brusade så käckt inom henne, kunde fly!
Nicken, både åt mamsellen och jungfrun var vänlig, men av det överlägsna slaget, och tycktes innebära, att hon inte rätt synnerligen efterfrågade någotdera slaget. Sergeanten, å sin sida, bleknade och ville stamma fram, att det var han som hade bjudit, och han skulle prompt betala.
Jag vill säga dig något, Tomas, sade hon. Jag vill säga dig, varför jag grät. Tomas kände, att han bleknade. Jag tror, att jag kommer att få ett barn. Han stod mållös och stirrade på henne, som om han icke förstod. Men Märta stod vit och lugn. Hon grät icke nu. Vi ha gjort orätt, Tomas, nu går det oss illa! Timmarna runno. Tomas och Märta kunde icke lämna varandra.
Ej andas en son af dig På Morvens klippiga stränder mer; De följt hvarandra i döden, De sofva grafvarnas sömn." Hon slöt. Men i klarhet sken Morannals panna på nytt. Hvart moln Af oro lämnade stilla Hans anlets bleknade dag. "Nu", talade Morvens kung, "Kan utan fruktan Morannal gå Att möta fädernas andar I stjärnors blånande sal.
Och mycket riktigt körde han huvudet tvärs genom granrishäcken och fick skråmor i ansiktet. Men där ute på vägen stod Gusten Sörman och spejade ned över staden. Vad tusan gör du här? frågade Abraham. Gusten bleknade han hade lätt för att blekna, när han blev skrämd. Abraham höll undan grenarna och Gusten smög sig nätt som en katt in i trädgården.
Gör då inga omsvep. Vår far tog det så hårt nyss, att när han kom in till sig, föll han omkull på sängtrappan. Det blev ropat efter mig, och jag skickade genast efter några kloka gummor. Det är blodslag åt huvudet, säga de. Nu måste du fort komma ned. Valdemar lindade armen om belätet på stolpen. Han bleknade så häftigt, att han kände, hur hela ansiktet blev iskallt.
Famnad af ynglingens arm, stod skön i den bleknade kvällen Flickan och lutade tyst på hans skuldra sitt lockiga hufvud; Men då hon märkte sin bror och han nalkades, räckte hon honom Leende handen och strök en tår ur sitt lyckliga öga.
Därom har aldrig någon talat med mig. Jag trodde det var skick, att en brud skulle rida bort med stavljus och svenner under natten. Soldis bleknade och kysste den lilla på pannan. Är jag då alldeles glömd nu i min faders gård? Nej, nej, syster. Far och bröderna tala inte om annat än om dig, när de sitta vid elden och slöjda. De säga, att för dem finns det inte något annat än du i hela världen.
Men när hon bleknade av och red in i bålet, fortsatte de ändå att ropa, fast allt högre och högre, utan att du själv knappt märkte, hur namnet småningom blev en annans. Han, den andre, han skickade mig. Och nu påkläder jag dig den vita skjorta, som jag i dag bär i min påse.
Dagens Ord
Andra Tittar