United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon visste att William hade en viss svaghet för blankt stål; han ådagalade bland annat en rörande omsorg om sin pennknif, hvilken aldrig låntes bort och som alltid polerades noggrannt för hvarje gång den begagnats; hon hade ofta sett honom sitta och betrakta det blanka bladet, glädjande sig åt dess glans när det gnistrade mot solen.

En sådan avund och vänskap är rådande mellan dessa bröder! Där kunna ni alla höra. Det var hemligheten. Men skall jag nu tro mina ögon? Där kommer ett segel! Det är svårt att segla blankt vatten, gäckades Ingemund, men när han vände huvudet, upptäckte han verkligen en seglande snäcka.

Mortimer nämnde hans namn och tillade: Han är filosofie doktor, och han fördriver sin tid med att polera sina möbler. När man kommer in i hans våning, möter man sin bild överallt, i vartenda skåp, varenda byrå, varenda bordskiva. Allt är ständigt lika nypolerat och blankt som glas. Vad gör han eljest? Jag vet inte om han gör något annat.

Han stod brett isär med fötterna, och linhåret hängde blankt och slätt båda sidorna om det runda, kvinnligt skägglösa, skärhyade ansiktet. Det löje, som envist alltid mötte och följde honom var han kom och gick, kringrände honom åter ett ögonblick alla sidor, utan att han själv märkte något därom. Ulv Ulvsson, tämj din dotter, ropade han.

Men som noten en kväll af fiskare kastas i lugnet, Varpet i början är blankt och knappt vid flarnena krusas, Tills omsider det trånges ihop, och fiskarna stängda Spritta ur sjön, och vågen i rörelse bringas och häfves, , vid den åldrigas tal, ju närmre sin mening hoa hopdrog, Skiftade främlingens anletes drag från lugn och till vrede.

Men de ätit och jag satt ensam och gnagade benen, Talte de sakta en stund i hvarandras öron betänksamt, Hvälfvande stora förslag: en gång uppsprungo de båda, Grepo mig, svingade högt blankt slipade knifvar och sade: 'Ropar du, hugga vi till, men svär vid Gud att oss icke Röja i natt, vi ärna att fly, om du älskar att lefva. Dessa jag svarade åter med fröjd och hopp i mitt hjärta: 'Vänner, ej vågade jag en pipa tobak ert vett mer.

"Hit jag, Karl, har kommit och sett och betvingat ett uppror, härifrån åter jag går, lämnar ej spar af min hämnd. Men jag skall komma igen, enhvar förrädare bäfve! Ingen försköning fins undan min straffande hand". STÅLARM. Vi den ej frukte. Orörd där den sitter och håller skarp vår blick och blankt vårt svärd. detta bli det sista ord vi byta!