Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 10 juli 2025


Det var isynnerhet ett tillfälle, som retade klassen. Historielexan hade varit ovanligt lång och svår, och bland dem, som under qvarten före timmen mest beskärmade sig deröfver, voro Jenny Stenman och Agnes Lund. Ja, jag har ej sofvit en blund i natt, bara för de dumma årtalen, knotade Jenny. Nog är det också bra mycket begärdt, att vi, som ha mycket annat dessutom, skola 18 sidor en gång till lexa. Jag begriper ej, hvad Almen tänkte

Honom svarade åter den skröpliga halta Rebecka: "Nej, förståndige Petrus, i vrån jag gömma mig unnan; Närmast grafven är vrån mest passlig ändå för den arma. Som det skjutande trädet ett löf, fjolgammalt och vissnadt, Sitter jag här bland unga, som fröjdas af lifvet och dansen. O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!" Sade och snyftade bittert och grät.

Psalmer och slagdängor skrålades om varandra, och högt över oväsendet ljödo de outtröttliga ropen: Död at giftblandarne! Men bland dessa rop förnummos nu för första gången andra, i början höjda av några röster, därefter av flera, slutligen tävlande i styrka med de förra: Död åt de hedniska hundarne, avgudadyrkarne! Ned med kristendomens fiender! Hämnd ärkehedningen!

Här brinner en lampa, här brinner rökelse, fortfor samma röst, vars ägare vid sidan av en bland följeslagarne tog några steg framåt i salen, medan flera andra skockade sig vid dörren. Tillåt mig upplysa, svarade denne, att här ännu lär finnas en gammal präst. Det är förmodligen han, som med iakttagande av gamla vanor.... Nåväl. Tänd en fackla! Det är skumt i djävlanästet. Mer ljus!

Jag vet väl hurudan situationen är, och att jag är lyst i bann av flertalet bland professorerna såsom en ungdomens förförare; att fäder och mödrar frukta för mig som för hin onde.

Weyprecht skrifver bland annat i bref till Petermann sålunda: »För det tredje har frågan om möjligheten att framtränga mot öster längs efter Sibiriens kust alldeles i ingen mån modifierats genom resultaten af vår expedition.

Bland de bättre begrafningsrimmen märka vi dem till grefve Tott vid hans äkta hälfts, född Oxenstjerna, död, som ega flera praktfulla oratoriska satser. Utan tvifvel har man mycket beundrat denna till den sörjande grefven: »Ey skiäres utan kvaal ens halfva hierta aff, Män himlen gier thet heelt igen, ok halfft en graff

Han var aldrig student, fast han tillhörde kåren; han vågade aldrig sången, aldrig nationen, aldrig installationer och hälsningar, aldrig baler eller spektakler, ty han blev alltid skymfad; han var »bland landsmännen» dum, högfärdig, ytlig, utsvävande med ett ord en Snobb! Och i verkligheten var han intet av allt detta.

Visst fan! Ge nu och sitt inte och prata skit. Stellan gav och under tiden erkände han tyst för sig själv att han ännu var en smula barnslig i vissa saker. Han hade ej vuxit upp bland böcker. För honom var ordet litteratur ännu ett svävande och det hela taget intetsägande begrepp. Skolböckerna hade ej gett honom någon större kärlek till Gutenbergs berömda uppfinning.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar. Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft? Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

Dagens Ord

hovet

Andra Tittar