United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Själf värderad och kär för älskade barn och för barnbarn, Sitter ni trygg bland egna och minns krigstiderna fordom, Medan en sonson, lärd att skyldra med käpp och marschera, Hvilar sig lätt på ert knä och hör er maning att en gång Blöda med ära som ni, om det gäller, för fäderneslandet." Högre syntes den gamle i skymningen.
Ett folk, ett land, en tro är Sverige nu, och innan han ödmjukat sig för oss, skall Sveriges rike sorgsen enka stå, som glömt den brudgum, henne ej var värdig, och i Guds helga ord den tröst uppsöka, som läker alla sår, hur djupt de blöda. Tro, Stålarm, icke att ditt trots förmår förändra det som himmelen beslutit: lägg därför ödmjukt ned ditt vapen nu, att Herrans hand ej tung på dig må falla.
Om du vill sarga mig, skall jag icke draga mig undan och icke klaga. Jag skall rifva undan min tröja, så att du ser den nakna huden skälfva vid hjärtats slag. Men du skall icke stöta till, du skall blott leka tanklöst med knifven, till tidsfördrif. Det skall blöda en smula, men du kommer icke att ge akt på det. Jag är dig så olik. Du skall aldrig lära dig att förstå min skygga natur.
Denna gick till qvinnan och sade: "Rosina, för tre år sedan, då vi gingo ut att strida för vårt land, då när hvarje hjerta klappade af stolthet, att få gå och blöda med de andra, då stannade du ensam hemma och, jag måste medge det, jag var nära att förakta dig, då jag red ut vid din mans sida.
Min tunga bränner, mina fötter blöda, Jag dignar ofta, då han är som närmast, Och drömmer under dvalan, att min barm Är full af törnen, att mitt hjärta stinges Vid hvarje slag. Det är en dröm. HAN. Håll opp! HON. Den vederkvicker mig likväl, och snart Är dvalan slut. HAN. Håll opp! Du talat nog Att jaga lugnet bort från himlens salar. Slit ej mitt hjärta sönder; det är sjukt Som ditt.
HON. Som mitt? O, då behöfves tröst! Men säg, hvar skall jag hämta den ifrån? Den har jag sökt, som molnet i sin irring En fristad söker, såsom vattenfågeln I vassens mörker letar sina ungar, Som blöda ren i jägarns hand. O, tröst Har icke jag, du arme like! Fick den Af mänskor ej, af himlen ej, af jorden ej. Jag har en saga; vill du höra den, Så underlig och dock så sann? Jag såg den själf.
Den finge ej förstoras, om Eurysakes I lifvet vore; om han dött, den kunde ej. HYLLOS. Är det ditt ord, det sista? TEKMESSA. Mitt beslut du hört. HYLLOS. Då skyndar jag tillbaka. Kampen närmar sig; Jag måste till de våra. LEDSVENNEN. Drottning, Hyllos' arm Syns blöda. HYLLOS. Blott en rispa af Timokles' spjut; Han kastar det ej mera.
De äro endast lösrifna menniskohalfvor; der andra ega hud och ben, der ha de blott en tunn hinna och deras hjerta fäster sig vid ett , vid ett enda förhållande; ryckas de lösa derur så blöda de till döds.» »Ah», sade han gladt, men med en underström af vekhet och godhet, »jag tror att hud och ben förefinnas hos dig just i de riktiga proportionerna.