Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
I sitt oförstånd trodde lärjungarne, att barnen icke kunde taga emot någon verklig andlig gåfva af Jesus och att han icke på ett verkligt sätt kunde gifva något åt sådana små, som ännu lågo vid modersskötet.
Han grufvade sig också för de främmande barnen, som voro så helt i hans barnbarns våld. Skrämda, pinade, plågade skulle de bli. Han kände väl till huru barnen här i gården buro sig åt emot alla, som de trodde sig kunna rå på, såsom gammalt, orkeslöst eller sjukt folk, fattiga, ensamma barn och värnlösa djur. Gubben spratt till vid det att Ante stod invid honom med en kopp varmt kaffe.
Jag kunde inte presentera henne någonstädes, och dessutom var hon idéfull och envis, uppfostrade barnen efter sitt eget hufvud hvilket var det sämsta hon kunde göra ja, jag var beklagansvärd, bror, ett olyckligt äktenskap är det värsta af allt. Men min bäste, hon dog ju, hvarför gifter du ej om dig, du unga karlen?
Gästgivarn var långt ute på åkern, gick sin sega gång fåra upp och fåra ned. Sent omsider kom han fram till barnen, som slagit sig ned i gräset runt korgen. Flickorna lyfte av locket. Gästgivarn tog bröd och sovel, skar det och gav först barnen, sedan sig själv. Men pojken tog inte emot. Hemmase har di bättre, sade han. Gästgivarn log.
De körde upp till Backarna. Skrindan fastnade i snön och barnen måste bäras i säckar upp till huset. Själv måste faster Mimmi söka ett par timmars vila, benen bar henne icke längre. Borgmästaren övertog befälet, understödd av Broms, som äntligen återvunnit fattningen. Julius Krok blev emellertid den verklige ledaren.
Det blev ingen riktig fart i samtalet, och Lydias blickar innehöllo mera missnöje än ömhet. Men ute i tamburen var det dödstyst. Minut efter minut gick, men inte ett ljud hördes. "Det måtte väl inte ha hänt barnen något", sade fru Söderberg ängsligt efter fem minuter och gick ut. Karl Anton följde med, i sitt stilla sinne önskande att det hänt dem ganska mycket. Men det hade det inte.
Jo, det trodde de, och så gingo de i denna tillitsfulla tro till frälsaren med sina barn och bådo honom taga på dem med sina heliga händer. Men till en början såg det ut, som om mödrarna och barnen aldrig skulle få träffa frälsaren, ty lärjungarne näpste och visade bort dem.
Och för att höra bättre gingo vi sakta närmare utan att gossen såg oss. Han satt alldeles stilla, lät trästycket gå fram och åter i vågorna, och med en svag, klockren stämma sjöng han för sig själv. Det var en sjömansvisa, som han lärt av barnen på ön. Sjung falleralla, sjung falleralla la och uti havet sin grav han får.
I glädjen och förtjusningen öfver dessa däjeliga, rimmade rader och den väldiga spettkaka, som de andra barnen för sammanskjutna slantar beställt hos kantor Svenssons fru, som var konstnärinna i konsten att baka spettkakor, gick läraren så långt att han vid kafferepet i skolsalen högtidligen lofvade att låsa in rottingen.
Och hon tillade: Ja, förlita på det, greven, att gäller det barnen är jag listig som fanen. Greven saluterade ännu en gång på det artigaste. Sade: Då blir det en gloire och triumf för kära mor, den dag hennes klokhet prövas. Frönsaekipaget rullade åstad, ståtligt fast skamfilat, åldrigt och rangligt. Där for han, sade Daniel. Och mor i Sutre sade: Jag vånne han aldrig hade kommit.
Dagens Ord
Andra Tittar