Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Får jag inte nu bjuda dig ned i mitt, så skall du få se hur jag har det: frukosten väntar. Och börjar du inte dina resor strax i dag, så ber jag dig ock hos mig till middagen. Går allt detta an, Albert? Han sade ändå inget. Men i hela uttrycket av hans ansikte låg detta svar: Det går an.
TEKMESSA. Ser du ingenting, Syns ingen nalkas? LEDSVENNEN. Ingen kan jag varsebli. TEKMESSA. Det prasslar tydligt bortåt kampens håll, gif akt! Jag börjar skilja stegen af en skyndande. Hvem kommer? LEDSVENNEN. Underbara aning, ja, jag ser På många båghålls afstånd mellan pinierna En man, som hastar hitåt. TEKMESSA. Kan du skönja ren Hans anletsdrag, om okänd eller känd han är?
Morgon- och aftonpsalmer. N:o 344. Kväll eller morgon, hvarje stund Har jag min ro i Guds förbund, Med honom börjar jag min dag, Min natt med honom möter jag; I honom nöjd, Till honom böjd, Har jag min rätta lust och fröjd.
Han vill gärna lyss till nytt från mig, men njutningen att få tala själv överväldigar honom, behovet att visa sig vara en jämnbörding griper honom, och han går på de högsta frågorna. Efter en timme är hans röst något beslöjad, men börjar redan låta finare; han söker icke längre så pinsamt efter ord, hans ansikte, nyss så dött, så färglöst som fallet löv, lyses upp, och han berusar sig av tal.
För resten, jag börjar bli gammal, ska jag säga, och har inte lust att fjollas längre; ja, jag säger rakt ut, att skulle jag tänka på till att gifta mig, så skulle jag ta en äldre, förståndig mänska, någon som hade det rätta sinnelaget; se, jag vet inte hur jag ska säga riktigt, men moster kanske förstår mig ändå, för moster har det rätta förståndet, ja, det har hon.
Kanske det, svarade Lars, tryckte hand och fortsatte sävligt sin väg bortåt laggårn. Ett tu tre. Nu börjar vi igen. Ett tu tre. På tå. Och Basilius höjde sig på tå, dansade fram mot grinden, barbent, lättfotad, tunn och mjuk som ett litet kringdrivande strömoln, vit i ansiktet under ögonens mörka ringar, leende allvarligt, leende lycksaligt.
Jag förlåter de skyldige såsom varande demoner, vilka fylla sin plikt. Emellertid är försynens misshag alltför uppenbart, och hemkommen på mitt rum börjar jag granska mitt debet och kredit.
När då med fridens gryning i dess själ Dess bleka kinders nya gryning börjar, Hvem är den lycklige, hvars kyssar få Ur deras morgonrodnad purpurn suga? Och när ifrån den friska barmens skatter Hon slöjan kastat och det rum beträder, Där, lyst af lampan eller stjärnan blott, Försåtligt yppig högtidsbädden sväller, Hvem följer glädjerusig hennes steg Och mäter, trånande, sekundens dröjsmål? Ha!
Synderskan har känt medlidande med den man, som just övergivit sin äkta maka. Bragt till tiggeri, ännu en gång, anropande barmhärtigheten genom en kvinnas förmedling, börjar jag ana tillvaron av en osynlig hand som styr händelsernas oemotståndliga logik. Jag kryper ihop för stormvinden, besluten att resa mig på nytt. En vagn kör mig till Saint-Louis-sjukhuset.
Ja, men när de stanna! De stanna inte, de bara springa. Ja, men bli de aldrig trötta? Jag blir intresserad. Något försiggår. Vad menar du, säger jag. Han blir ivrig och så svarar han: Han måste ju få tag i dom och äta opp dom, för inte orkar dom springa i evighet! Nu börjar jag förstå honom. Nu gäller det att gå försiktigt fram så att vi inte falla. Tycker du att dom springer? säger jag.
Dagens Ord
Andra Tittar