Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juni 2025
"Det andra året", så sjunga de, "vid samma stund, fann Hildred Corallins unga maka i bön vid den sofvande makens bädd och i fördubblad vrede måste hon åter hasta bort att irra omkring". "Och det tredje årets stund kom", så sjunga de ännu, "och vild i stormhvirfveln kom Hildreds irrande ande för att fatta den nu slumrande Edith.
Och nu, med händren slutna som till bön, Sjönk höfdingen i domarsätet ned; Han kämpat ut, han njöt sin segerlön, En öfverjordisk fred. Och dessa vittnen två, som dröjde kvar, De nämnde ofta sen med eldad håg Om en förklaring, stilla, underbar, Som i hans anlet låg.
Hon kände blott, att hon aldrig mer kunde uttala en enda from och ödmjuk bön, aldrig gå och gå den långa vägen hem till klostret, aldrig med uppriktig ånger kasta sig till drottningens kjortelfåll, om han icke först med ett för andra omärkligt tecken hade visat henne, att hon ännu fanns för honom i hans minne.
Det har varit hennes innerliga önskan och hopp härnere, det skall ock bli hennes längtan och bön däruppe. I och H. Slöjdkonstnärer. Med teckning. Att gossar och flickor lära sig arbeta medan de äro unga, det är alldeles i sin ordning.
Så Herren ser också engång till de betryckta neder; Hans Nådes Ljus Sig öfver det, som låg i skuggan breder; Ur öknen strutsens jemmerrop intill Hans öra når, Evinnerlig Hans Godhet ej ens matkens bön försmår.
Mer än allt annat plågade det henne att möta Louis' moders forskande, bekymrade blick. Laurette fick plötsligt en god idé. Jag har en bön, Madame hon böjde sig fram på sitt graciösa, vinnande sätt låt Edmée få komma hem till mig ett par dagar och hjälpa mig att arrangera en smula. Allting ser så obarmhärtigt nytt ut därhemma, Edmée har så fin och säker smak.
LEDSVENNEN. Ja, så undransvärdt. TEKMESSA. O du, som bär egiden på jungfrulig arm Med makt att skydda skaror eller krossa dem, Stridvana, segerskiftande gudinna, du! Förnim min bön, en moders denna gång dock ej; Jag vet, en sådan vore ju för obekant, För ringa för att finna väg till dig, till dig, Du otamdt höga, aldrig mänskligt kufvade.
Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska. Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud! Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.
"Offra åt gudarne i morgon, sade han, att du må få lefva; eller du dödas och dina barn bli slafvar". Han gick, hon nedsjönk i bön. Derpå steg hon opp, tog mig i sin hand och lyste på sina begge barn, hvilka slumrade godt i hvarandras armar. "Ack, suckade hon, deras späda läppar kunna ännu knappt utsäga Hans namn, hvem skall lära dem att tro, hvem skall rädda deras kropp och själ från förderfvet.
Hon kramade min hand Och vände stilla mot den smala stigen Och började med långsam gång sin färd. Min famn stod öppen, och mitt öga bjöd, I täflan med min tunga, henne åter; Hon såg min tår ej, och min bön dog bort, Förgäfves klappande på hennes hjärta. Sin bana gick hon, obeveklig, kall, Den bleka månen lik på vinterns himmel.
Dagens Ord
Andra Tittar