United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var en juliqväll. Insjöns vågor slogo ännu plaskande mot stranden, i det de jemkade sig mot hvarandra och icke fingo sig rätt i ordning, just som barn, då de gå att hvila tillsammans. Ännu jemkade de och pratade smått, men somnade slutligen alla stilla. Aina satt vid insjöns strand; hennes hufvud lutade mot handen och hennes blick såg spanande kring nejden.
I denna omställning hafva psalmens fyra första verser följande lydelse: Jo, Jesus. Isäs kunniaan Sä olet meiltä mennyt, Ja tänne vähäks ajaks vaan Ma olen jälkees jäänyt Vaeltamahan vieraana Viel' isan' maasta kaukana. Se isänmaa on ylhäällä, On taivahassa aina, Ei siellä suru sydäntä, Ei murhe mieltä paina, Ja Herran kirkkaus ainiaan Sen täyttää ihmevalollaan.
Ack, Hanna, blif som förr mot mig! Jag har ju ingen i hela verlden så kär, som dig. Halloh, flickor! hördes i detsamma Berthas hojtande röst. Hvad i all verlden kuttra ni så länge för er sjelfva? Kom vackert och håll oss sällskap! Aina och Lilli ha vandrat till gästgifvaregården för att beställa middag, jag är tom i magen, som ett urblåst ägg.
Det är just vackert att stå och lyssna till andras hemligheter, utfor Jenny Stenman i häftig ton. Fröken Rappe är visst icke någon fullkomlighet, när allt går omkring. Visst icke, sade Hanna lugnt, men hon föraktar snobbar. Nej se, du har skridskor med dig, utbrast Aina Berg, glad att kunna gifva samtalet en annan vändning. Jag visste icke att du kunde skrinna.
Bland Verna Sommars beundrarinnor voro Aina Berg och Bella de ifrigaste. De stodo som bäst i tamburen, rådslående om bästa sättet att fira hennes födelsedag, som inom kort inträffade. Hon är så söt, utbrast Bella, jag önskade jag kunde gifva henne solen och månen och alla stjernorna med. Ja, instämde Aina, hennes make fins ej. Jag ämnar bli gymnastiklärarinna, så får jag vara oftare med henne.
Men hvad skola vi gifva henne till födelsedagen? Och Bella sammandrog eftersinnande sina ögonbryn. En ros, föreslog Aina, och skrifva på: en ros åt en ros. Nej, det låter platt. Men om vi skulle sy något. Jag tror ej vi hinna. Men det borde vara något af oss sjelfva . Kan du skrifva vers? Nej, hur kan du tro det. Men du kan bestämdt? Åhnej! sade Aina blygsamt. Men du har ju en bror.
Aina Berg och Bella hade smått funderat på att vandra till Karis Lojo och helsa på Verna Sommar, de voro genast med om saken. Alma Brennlund och Lilli Enestam gåfvo halfva löften, de tänkte med en viss ängslan på obeqväma skor och ändlösa dammiga vägar. Än du då, Hanna? frågade Bertha. Jag vill gerna ha dig med. Kan icke, svarade Hanna kort. Åh prat, nog kan du! Hvad skulle hindra dig?
Lefve gymnastiken! Hurrah! skreko Bella och Aina ur djupet af sina hjertan och störtade sedan bort för att i ensligheten ännu genomgå den sista stundens lycka. Ett par af flickorna gjorde sig stundom skyldiga till ett halft medvetet koketteri för magister Alm, men straffades med ett så strängt ogillande af kamraterna, att de togo sig till vara.
Och dessutom, söta Jenny, hur kan du kalla något arbete simpelt, som ger en menniska hans ärliga bröd? Att slå dank eller syssla med sådant som ingen nytta gör, det kallar jag simpelt . Jag tänker inrätta en samskola, inföll Aina blygt.
Försök visa din mor, att din önskan är förnuftig, så inser hon det nog, sade Bella, som kände ett djupt obehag vid tanken på att någon afsigtligt ville göra sin mor emot. Nu kommo Aina och Lilli med bud, att middagen var färdig. De voro upphettade och sotiga efter närmare bekantskap med gästgifvare-spiseln.