Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Klockan var emellertid elfva, och allt i huset sof. Der syntes ej en lefvande själ på den stora gården, med undantag af en sömnig katt, som låg vid fähusdörren. Skola vi bulta på? frågade Bella. Nej, nej, vi kunna få snäsor, om vi störa folk i deras söta sömn. Hellre söka vi oss in i någon lada, föreslog Aina. Nå kom då, så gå vi och inspektera ladorna, medan ni hvila här på trappan.
Aina kände igen sin blomma från förra sommaren och kysste den. "Ja, visst får du kyssa din förskjutna blommas barn, men själfva blomman får du ej igen. Jag har räddat den från död och glömska. Hos mig trifves hon så godt. Säg, jag får ju behålla den?" Det fick han, men Aina smög sig ofta upp på broderns rum, när ingen såg henne.
Allt gick åt, till och med den del af fläskpannkakan, som brunnit likt en fackla, då Aina störtade till för att släcka. Efter middagen resonnerades om resans fortsättande, och alla sex använde sin öfvertalningsförmåga för att få Hanna att följa med. Men hon var obeveklig.
Men på gården möttes hon af en ny öfverraskning. Från alla knutar framrusade glada, välbekanta flickgestalter och omringade henne under jubel. Der var Lilli, Bertha, Aina, Alma och till råga på öfverraskningen Verna Sommar. De talade alla i mun på hvarandra, de skrattade, de gestikulerade, så Hanna, van vid sin tysta kammare, kände sig alldeles yr i hufvudet. Så mycket förstod hon af allt hvad
Och hon har blifvit så snäll, vet du, helt annorlunda mot förr. Likaså Lilli. Jag tror de hålla på att bli goda vänner. Än Aina då? Jaa . . . Aina . . . jag vet ej riktigt! Hon är så ostadig. Jag fruktar hon ej länge kan intressera sig för samma sak. Gymnastiken, som hon i vintras svärmade för, är henne nu alldeles likgiltig. Till och med Verna Sommar har för henne blifvit en vanlig dödlig.
Flickorna talade alla på en gång och sökte öfverrösta hvarandra. Hvad jag är glad, att Hanna är oskyldig! skrek Bibbi och dansade om med Aina Berg. Jag har hela tiden trott, att hon var det, sade Lilli, alldeles glömsk af att hon troget undvikit Hanna.
Ett vissnadt blad föll ned, en daggtår rundade sig i rosens inre. Aina hörde rosens ord: "Unga flicka, ros i knopp. Som du längtade rosen att ge dag åt sitt inres fägring och doft, och hon vecklade mer och mer ut sina blad, och hennes doft blef allt mera rik.
Dagens Ord
Andra Tittar