United States or Burundi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade trott, att han trott det, önskat det så livligt för att slippa tro något annat obehagligt, som skett en gång, lekt att det var så. Varför kunde han då inte tro att Gud förlåtit honom, när pastorn sagt det och det stod i bibeln, och han önskade tro det, måste tro det för att få frid! Detta kunde han inte leka ihop, för det fanns ingenting att ta på, ingenting att göra av.
Han sjöng högljudt hela vägen och kysste henne så ofta ... icke så stilla, ömt och kärleksfullt som hon hade önskat, utan på ett annat sätt, hänsynslöst, vårdslöst och aktningslöst.
Hon skulle ha önskat att hon med ett tag kunnat sopa bort all denna godtköpslyx, att hon haft endast en enkel kammare att bjuda på, en enkel kammare utan anspråk. Hon jämkade den lilla sidenkudden på chäslongen och bad sin gäst taga plats. Fru Zimmermann satte sig på yttersta kanten, som var hon rädd att sjunka riktigt bekvämt ner, så att hon skulle få svårt att resa sig igen.
Så satt en gång han på sitt ämbetsrum, Blott han med två hans sekreterare; Han syntes bruten nu, hans läpp var stum, Och tyste voro de. Han önskat hvila, hvila en sekund; Det var för mycket. Salens dörr slogs opp, Han såg en krigare i samma stund, Följd af en väpnad tropp.
Detta utfall af den gamle var både i ton och ord en uppenbar bitterhet, och jag hade önskat, att den verkliga sanning, han uttalade i sin saga, hade tillåtit mig att skarpare beifra det sårande i hans uttryck.
Slutligen satte prästen kaffekoppen ifrån sig, torkade sig omständligt om mun och haka, kramade näsduken hårt i handen och sa: Om den ouppfostrade och vanartige ynglingen önskat förarga mig med sin berättelse, så har han jämmerligen misslyckats. Jag känner mig verkligen inte träffad.
»Jag har så länge önskat att få göra Kate Zimmermanns bekantskap», sade hon. »Det gläder mig. Var så god och tag plats.» Den unga damen slog sig ner på arbetsstolen, som fru Zimmermann nyss lemnat. »Får jag sitta här vid ert skrifbord?
Men när hon kom ihog de nattliga synerna, vaknade likväl hos henne en önskan, den sista i detta lif. Hon skulle önskat att blifva sänkt i jordens sköte, djupt under mullen till den eviga hvilan. Och hon bekymrade sig inte ens öfver hvad det var, som skulle möta henne der på andra sidan grafven, ty det kunde inte vara värre, än den der nattens lidanden.
Kunde ni åtminstone inte låta bli att flina? Och varför tvingade ni damerna Theander att berätta den där bedrövliga historien? Ni borde skämmas att pina de beskedliga kräken! Snälla människa, ni gör mig orätt! invände generalagenten. Jag har inte pinat dem mer eller annorlunda, än de själva önskat.
Jag förmodar att hvar och en, som talat till eller skrifvit för allmänheten, ibland har önskat, att alla skulle lämna hvad de hade för händer och ett par minuter höra på honom. Jag har en sådan förnimmelse denna morgon, därför att jag tror att en allvarlig fara hotar vårt lands folk och framåtskridande endast på grund däraf att den stora massan bönderna och löntagarna icke förstår penningfrågan.