Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 juli 2025
Livet är så underligt, det kastar oss hit och dit, man skall bara vara ett spån som följer med strömmen. All hans gamla melankoli griper honom, han känner sig bitter och olycklig utan att veta varför. Men han tiger och bara smeker henne, ömt, varligt, passionen är borta, han blir nästan tankspridd.
Pipan ställde han strax med belefvenhet unnan och framsteg, Prydlig i later och gång, och hälsade flickan med handkyss. Ordrik var han dock icke, den aktade herrn, till en början, Utan han plirade ömt och myste med munnen allenast.
Hur mycket hade han ej hört om hennes ömhet för gamle Jaska, hans far. Den tiden hade Nadja lappat gubbens strumpor, bäddat hans säng, ja, tvättat och kammat honom. Jaska skulle ej med sina halfslocknande ögon betraktat henne så ömt och med ett sådant uttryck af tacksamhet, om hon ej varit god emot honom.
En dag tog det henne så ömt om hjertat det han sade, hans varma ord. Han var så vänlig, han bad så mycket, det var omöjligt, hon kunde ej säga nej. »Nå Erik, efter det så är,» menade hon, »efter det så är, så blir jag väl dervid, lemnar tjensten och blir din hustru.» Erik blef flat, men han dolde sin missräkning och gick skenbart in på hennes tankegång.
Jag vill bli ordentlig! Som din fru skall jag vara bildad, ack! så bildad, så god, så stilla, så lydig, så snäll. Oh! Hon kastade sig återigen framför honom, omfattade hans fötter och kysste dem på nytt passioneradt och ömt. Han ryckte på axlarne, talade i smekande ton, men afvisande, och slutade med att säga: Hur kan du tala om älskarinna och väninna? Jag har varit snäll mot dig, det är alltihop.
Om han ej komme, skulle jag söka upp honom, vårda honom ömt och bringa honom att glömma alla sorgliga minnen, lugna honom och återvinna hans hjärta. Vinna det fullständigare än någonsin förr. Och vi skulle åter vara lyckliga och icke skiljas förrän i döden. I pröfningarnas skärseld skulle vi båda hafva renats.... Jag förestälde mig lifligt alt som komme att inträffa i framtiden.
Han heter Död; Hans gärning liknar din, ty han är god som du. HON. O, du är själf den milda ängeln, sänd Ej att begära tröst, men skänka tröst. Förtälj din vackra saga än om Döden, Hur ömt han älskar allt och allt förlossar! Förtälj det än, och jag vill böja ned Mitt matta hufvud på ditt knä och lyssna.
Den stackars lilla prinsessan, sade han nästan ömt, med en ton, vari icke spårades en skymt av ringaktning eller löje. Hon har slitit bra ont för att komma till sin vän! Förste Konsulns ögon blevo plötsligt fulla av tårar, han omfamnade Duroc. Gå min vän, min bäste vän... Låt mig väcka henne, hon får ej veta, att du har sett henne. Det kunde skrämma min lilla stolta väninna.
Hur kärt, hur ömt jag än nämner dig, Du flydda, Du hör mig ej, du ej öppnar mig Din hydda; Min tår ej räcker, Min suck ej väcker Det bröst, som stoftet och natten täcker I grafven. Dock, ömma vän, fast för ödets slag Jag dignar, Min sorg är ljuf, och min smärta jag Välsignar; Ty du har vunnit Och friden hunnit: Det lugn, jag mist, du fördubbladt funnit I grafven.
På sin egen missräkning tänkte hon icke detta ögonblick, men Hanna gjorde det i stället. Älskade tant, sade hon och kyste ömt hennes hand. Du har gjort så mycket för mig, och nu sviker jag dig första gången jag vore i tillfälle att bidraga till din glädje. Men du förstår mig ju och är icke ond på mig. Ond på dig? Tant Karin drog henne innerligt till sig.
Dagens Ord
Andra Tittar