Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 oktober 2025
Vid faderns inträde satte hon sig upp i sängen och stirrade med de vidöppna ögonen på honom. Med ett brast hon i gråt och klagade, under försök att återhålla sina snyftningar: Jag är så ledsen för att Carolina inte läste bön, utan gick ut att spatsera och Lisa klädde af mig, och Lisa är stygg och gaf inte Miranda, fast jag bad henne springa efter Miranda som Heikki har. Fadern rynkade ögonbrynen.
Sade icke ett ord, utan såg blott allvarligt framför sig. Ett djupt lodrätt veck hade bildat sig emellan ögonbrynen, och läpparna slöto sig tätt tillsammans. Hennes beslut var oryggligt. Dagen för afresan kom. Hemifrån följde ingen henne till båten. Rika skulle nog hafva kommit, men fadern och modern förbjödo det. Föräldrarna sade knapt farväl till henne.
Pipan hade fallit honom ur munnen, de buskiga ögonbrynen voro litet jemnade, han glömde kanske i detta ögonblick sina sorger vid ljudet af denna röst, som i öfver femtio år stillat ofriden i hans själ och bragt en harmoni öfver hans lif, som han sjelf ej förstod, men som han utan den aldrig skulle fått känna.
Än röd som en vallmo, än blek som det väfda linnet, satt hon qvar, fåfängt försökande att iakttaga en för tillfället passande likgiltig min. Hon inträdde sakta spolen, slog försigtigt med klofvan, rynkade ögonbrynen, men såg aldrig upp.
Salik drog ögonbrynen ett ögonblick tillsamman, men snart klarnade åter hans blick och han sade: "Abbas, du är missnöjd med denna ovanliga ro af några månader? Men tro ej, att jag derföre glömt att strida. Låtom oss göra ett ströftåg snart, jag vill ordna allt".
Vägen gick långsamt uppför och hästarne drogo tungt och ovilligt i den djupa snön. Men på ömse sidor rusade qvinnor och barn ut från kojorna, stodo i drifvorna, barbenta, barhalsade och bara gapade. Officern på kuskbocken rynkade ögonbrynen.
Hansi Hinz höjde eftersinnande de tjocka ögonbrynen. Därpå vände han sig långsamt om och sökte med blicken Grädel, som tagit plats bland åhörarna. Han pekade på henne. Han sade: Om hon där ljugit som de andra, så skulle jag inte ha sagt ett ord, utan herrarna hade fått leta sig hit eller dit. Men det var sant allt vad hon sa. Ända från det vi var små, det var sant alltsammans.
Edmée hade rynkat ögonbrynen, som i smärta eller bitterhet. Nu log hon, i
Hon var den högmodigaste kvinna, som någonsin hade levat, och han visste, att hon aldrig hälsade de förnäma fränkorna med hela huvudet utan bara med ögonlocken. Ända upp till hakan var hon klädd i glaspärlor och små guldsöljor. Men fast hon var mycket gammal och förtärd, var det utslagna håret ännu ramsvart. Och lika svarta voro de buskiga ögonbrynen.
Peltonen rynkade ögonbrynen och tuggade kraftigt sitt hårda bröd. Och det står en menniska inte ut med. Jag vet att du gjort något ondt med patron, ja det säges öfverallt, och jag vet att du gifvit pant på att lyda allt det fanstyg han befaller dig att göra.
Dagens Ord
Andra Tittar