Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Att mot min fader och mot mig Du hyste hat, jag kände detta lika visst, Som att din tro mot Ajas ätt orubblig var. För sådant, vet det, gäldar jag dock icke hat Åt dig tillbaka. Nej, din trohet vördar jag Och ber, att Zeus, om spiran unnas mig en gång, Må unna mig ett folk också, som liknar dig.
Vid Zeus, en purpursnäcka, värd en fårahjord! Den vill du gömma? Gubbe, genom hvilken konst Du skaffar dig ditt offervin, förstår jag nu, Och dessa feta stycken, dem du bränner städs Med sakta bön om Ajas-ättens återkomst; Hur dem du hittar på din klippa, märker jag.
Ty om vi rådfråga förnuftets slutledningar, så komma vi till den övertygelse, att själve Akilleus, så snabbfotad han var, aldrig skulle upphunnit en långsamt krypande sköldpadda, sedan hon en gång fått ett litet försprång. Hm, det var högst underligt, anmärkte Medes. Skämtar du icke nu med vår okunnighet, min filosof? Nej, vid Zeus och Pallas Atena!
Så svarar hon kungen, då denne förebrår henne att hafva öfverträdt hans lag: "Ej Zeus det var, som kungjort hade detta bud, Ej heller Dike, som beskyddar död mans rätt, Ej de ha stiftat sådan lag för mänskorna. Och ej jag trodde, att en dödligs stadganden Ha sådan kraft, att de förmådde omkullslå De högstes obeskrifna, ofelbara lag.
Att en gång hälsas folkens herde blir din lott, Ditt kall att styra stark och vis din ädla hjord. Hvem bland Olympens makter bör som sådan du Väl söka förr, hvem ägna mer din dyrkans gärd Än honom, vidtkringskådarn, ljungeldsbärarn Zeus, Den väldige, hvars spira når till världens gräns Och mot hvars tron i dyrkan gudar blicka opp?
O, min Karmides, är han ännu icke född, denne bedrövlige gud, så torde han snart skåda dagsljuset, eller behagar det honom att, i likhet med sin fader, låta sig föda på nytt; ty mitt huvud, jag känner det, är havande med honom. Väl möjligt. Zeus födde ju vishetsgudinnan ur sitt huvud; varför skulle då icke Olympiodoros.... Alldeles.
Men att de voro dödliga, därom fanns redan i den grå forntiden en aning, varåt Hesiodos gav sinnlig form i denna utsaga av en najad: Nio släkten av kraftige män mångpratande kråkan ser förblomma; men tre gånger fler snabbfotade hjorten. Tre hjortåldrar är korpens liv; korpåldrarne nio levas av Fenix, som bränd vi tio gånger få skåda, vi, den egisskakande Zeus' skönlockiga döttrar.
Ja, han fortsätter att dikta dåliga epigrammer ... Och fortsätter med sitt dåliga levnadssätt, sade Annæus Domitius; jag vet det. Jag träffade honom ännu i dag. Han är, som jag säger, oförbätterlig. Tänk blott, han har nu hopskrivit en ny nidvisa mot den stackars Zeus. Vilken gudlöshet! han uppläste henne för mig. Jag kunde icke annat än ogilla henne och varna författaren.
DEN SKEPPSBRUTNE. Nu sjunk, o jord, till Hades djup, att Zeus ej mer Ett väsen finner att förskräcka med sin blixt, Då han den sparar nu i detta ögonblick. LEONTES. Slå upp ditt öga, yngling, och din villa se. Af hvilka fasansfulla inre syner väcks Ett raseri som detta? DEN SKEPPSBRUTNE. Krossa, krossa mig, Då du ej ger mig krafter att förkrossa allt. Ve, moder, moder, jag förmår ej rädda dig.
TEKMESSA. Välsignad vare allbeskyddarn Zeus och han, Som förr en trogen stridskamrat hos Ajas stod, Härbrytarn Ares. Hjärta, hör, Eurysakes Har nyss ännu på jorden andats, tänkt på mig! Säg, var hans mod obrutet, var han utan sår, Stolt, stark och manlig? Svara, yngling, svara fort!
Dagens Ord
Andra Tittar