Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 14 september 2025


Den fiskrika viken, de släta ängarne, de lutande åkrarne skyddade för vindarne och med gott fall, den täta timmerskogen, de sköna virkesträden i hagarne, allt lovade goda avkastningar, om blott en kraftig hand satte makterna i rörelse och finge de nergrävda skatterna upp i dagsljuset.

Såsom blinda irra de omkring gatorna, fläckade av blod. att ingen finnes, som vågar komma vid deras kläder. »Viken undan!» »Oren!», ropar man framför dem; »Viken undan, viken undan, kommen icke vid denja, flyktiga och ostadiga måste de vara; bland hedningarna säger man om dem: »De skola ej mer finna någon boningHERRENS åsyn förskingrar dem, han vill icke mer akta dem; mot prästerna visas intet undseende, mot de äldste ingen misskund.

Han ville direkt till pastorn och säga honom hur allt gått till, hårda ord, ta sitt straff och bli lugn efteråt. Han gick vägen framåt och omkring viken. Aftonsolen sken in emellan träden och målade björkarnes näver rosenröd, tallarnes flarn eldröd, att hagen stod som en brasa.

Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. Uppehåll mig efter ditt tal, att jag får leva, och låt mig icke komma skam med mitt hopp. Stöd mig, att jag varder frälst, vill jag alltid se med lust dina stadgar. Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

Välan, min tärning fallit: hvad mig återstår, Är ställa järn mot järn och trots mot trots, att Mot ödet med dess öfvermakt, det rättas makt. Men lif, mitt varma, unga lif, farväl, farväl! Din honungsljufva blomning, att sluta den I dödens vinter räknar jag för vinning nu. Dock, tomma tankar, viken! Handling kräfves här.

Midnattens timmar dansade förbi och himlen började ljusna i öster; stjärnorna drogo sig in i skyn, och Karlavagnen stod med fimmelstången rätt upp i vädret, som om den stjälpt bakut; änderna hördes snattra i vassarna och den blanka viken speglade redan morgonrodnadens citronfärger, mellan de mörka alarnes hamnar, som syntes stå huvet i vattnet och räcka ner till sjöbotten.

Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse: välsignelse, om I hören HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, och förbannelse, om I icke hören HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifrån den väg jag i dag bjuder eder och följen efter andra gudar, som I icke kännen.

Och när man satt verandan, hade man deri vackraste utsikten: viken med vassarne, den långa gröna källängen och en sänka genom kalvhagen, att man såg båtarne längst bort i sundet.

Flaskan gick runt, vinden blev jämnare, lynnena lugnare och under allmän förnöjelse susade ekan in i viken och tog törn vid bryggan. Emellertid började rustningarna till bröllopet, som skulle räcka i tre dagar. Man slaktade en gris och en ko; köpte hundra kannor brännvin, lade in strömming i salt och lagerbärsblad; bakade, skurade, bryggde, kokade, stekte och malde kaffe.

Det var bortglömt alltihop... Fader vår som är i himmelen... ske din vilje såsom i himmelen... inte den heller! Vilka långa timmar, och många sen; flera behövdes inte för att komma över till Åland, med den här vinden; men kom drivisen, måste han följa ner till Gottland eller komma in i Finska viken! Men innan dess skulle han vara ihjälfrusen.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar