United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar. När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro.
Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus. Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar. Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten.
Å jo, jag menar, så framt en aktar sig för att ha en plågare, som äter upp och förskingrar i onödan och i slarv allt vad en med möda och åhåga samlar. Vad båtar då att vara ordentlig, när plågaren är desto mer oordentlig och frossar av den idogas arbete? Och hur kan en arbeta med lust och fröjd, när en ingen hjärtans lust har, men ångesten sitter i halsgropen ... Jag förstår dig inte. Så? Hm.
Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hans härskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärd skall jag draga ut efter dem. Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dem bland folken och förströr dem i länderna.
Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog. Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren. Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem. Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
*Ja, för än nästa Sol från hvalfvet gått, Förän från Thabor hon förjagat dimman.* Vår- och sommartiden hvilar vanligen om morgonen öfver Thabors berg en dimma, som förskingrar sig vid middagen. Bruden fördes i procession, med tända facklor och under sånger, till Brudgummens hus, hvarest Han inväntade Henne. *Och tåren torkar af den lejda gjuten.*
Såsom blinda irra de omkring på gatorna, fläckade av blod. så att ingen finnes, som vågar komma vid deras kläder. »Viken undan!» »Oren!», så ropar man framför dem; »Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!» ja, flyktiga och ostadiga måste de vara; bland hedningarna säger man om dem: »De skola ej mer finna någon boning.» HERRENS åsyn förskingrar dem, han vill icke mer akta på dem; mot prästerna visas intet undseende, mot de äldste ingen misskund.
Det bodde nyss En himmelsk frid i mitt förtärda hjärta, Och glädjen spridde där sitt ljus ännu, Lik höstens sena sol, som någon gång, Minutligt, ödelagda fält förgyller; Men plantor, ack, som vissnat längesedan, Begynna åter blicka opp, bedragna Utaf en härmad vår, tills snart ett moln Förskingrar deras hopp och haglar ner En skur af stela dödar på de späda.
Dagens Ord
Andra Tittar