Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juni 2025
Och utan höga anors lån Kom denne man, en hyddans son, Från obemärkta trakter Och vann en storbet, knappast drömd, Blef landets stolthet, blef berömd Som starkast bland dess vakter Och blir i Finlands tid ej glömd. Och denna äras rena glans, Hans kärlek gjorde den till hans, Hans varma hjärtas låga.
Per och Nils voro redan uppe, men Olle låg kvar i den varma sängen. Det var så kallt och regnigt, tyckte Maria, att han kunde gärna ligga stilla. För egen del hade hon haft stor lust att göra så med, ty hon kände sig så trött och utsläpad, men hon måste upp. Hon hade lagt deras kläder i blöt i går, och de måste tvättas.
Vid afslutningen inne i qvinta fingo lärarne tack af erkebiskopen, men lärjungarne fingo klander och förmaningar. Föräldrarnes närvaro, särskildt mödrarnes, gjorde dock de kalla rummen så varma och en ofrivillig suck: hvarför kunde det icke alltid få vara så fredligt som denna dag, steg nog upp hos barnen.
"Ack, den som bara hade en bibel!" suckade han, när han smög sig ut igen från den varma, ljusa salen. Nästa gång det predikades där, var Josef där igen, men nu kom han icke ensam, han hade en annan gosse med sig. Otto Berg hette den gossen. Hans mor ägde en hvitvaruhandel vid samma gata och brukade anlita Josefs mor till skurning om lördagarna.
Skyttarne sprungo till och fångade upp bytet, som gav anledning till en liten meningsväxling. Den har fått vad den behövde, sade Norman och burrade opp bröstfjädrarne på den ännu varma fågeln. Jag vet en till, som skulle ha vad han behövde! menade Gusten, som reds av andra bitankar oaktat jaktfebern. Tänk en sån håle, som ska ligga på kammarn nu också! Nej, ska han? vädrade Norman.
Och dessa voro Sibeons söner: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader Sibeons åsnor. Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter. Och dessa voro Disans söner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran. Och dessa voro Esers söner: Bilhan, Saavan och Akan. Dessa voro Disans söner: Us och Aran.
Så ligger visst i hvarje steg, som människan gör på lifvets väg, en hel omvändelse, och hennes varma sträfvande till Gud är af honom, icke förkastadt, utan upptecknadt, henne till salighet. Jag återkommer till mitt samtal med den gamle tjänaren, från hvilken jag nu nog länge varit borta.
Så fort kamraterna, de forna supbröderna gingo ut från dörren, gick enrisröken ut från öppnade spjäll, så att det bolmade ur skorstenen, och skurvattensfloden torkade som genom ett underverk, tack vare viska och trasor. I stället kokade der snart en puttrande rågmjölsgröt i lilla jerngrytan, och Rellu fick en kyss af varma, fylliga läppar.
De prisa siskans driller, de behjärta Kanarierns gälla röst; Jag sökte blott en varelse, ett hjärta Att värma vid mitt bröst. Ej kärleken vid ytans glitter dröjer, Ej mättas han däraf; Hans vällust är den tacksamhet, han höjer, Den sällhet, som han gaf. När du i menlös glädje pickar stilla Den hand, du sitter på, Belönar du ej då min vård, du lilla, Är du ej vacker då?
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med? Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm? Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten? Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Dagens Ord
Andra Tittar