Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Mitt sinne var fullt af vrede och förbittring, och trots alla ansträngningar kunde jag ej öfvervinna mig själf. Jag bet mig i läpparna, vred mina händer, förebrådde mig min svaghet. Du är värkligen en svag stackare! Agnes hade rätt. Åh, du är ovärdig, enfaldig, ömklig I min nöd skulle jag velat slå mig blodig. Och ingenting hjälpte! Ju mera jag kämpade emot, desto vildare rasade det inom mig.
Han älskar en främmande kvinna mera än oss. Vi hafva blifvit värnlösa... Mina krafter voro uttömda. Jag bad Mari föra barnen ut att spatsera, så att jag skulle få hvila mig i fred. Vanmäktig af sinnesrörelse föll jag värkligen i djup sömn och sof lugnt en eller en half timme. Då jag vaknade, kände jag mig lugnare.
Hade jag värkligen någon orsak därtill? Nu, då jag var uthvilad och tänkte öfver saken, såg jag den i ett alldeles annat ljus. Antti otrogen? Lättsinnigt förälskad i en främmande kvinna, som han blott sett några gånger? Antti, han som var så stadig och så hederlig? Omöjligt, absolut omöjligt! Jag var helt enkelt oförnuftig och hade varit värd att
Jag måste värkligen i mitt minne återkalla denna omständighet, ty deras röster och talesätt klingade nu råa i mina öron, liksom äfven deras uppträdande och hela väsen föreföll mig ofint, oskönt. Det plågade mig. Lisi hördes Agnes' röst midtifrån herrskocken. Hon sträkte fram hufvudet för att se mig, obetydliga, lilla varelse, som satt i vrån bakom dem och åt gelée.
Och emellan oss skulle ligga ett svalg så djupt, att det vore oöfverstigligt. Sorgliga minnen, blödande sår... Barnen sofvo lugnt. Jag hörde en stund på deras jämna andedrag. Hvad tänkte Antti på där i sin kammare? Hade han lagt sig? Skulle han värkligen kunna somna strax efter detta? Längtade han ej efter försoning? Hvarför kom han ej för att förklara sig?
De åter se blott på sin fördel och fordra att en man skall förbinda sig att underhålla dem hela deras lif, äfven om han inte brydde sig ett dugg om dem. Det tycker jag värkligen vore att skämmas för. Hennes ord gjorde mig så häpen att jag icke kunde svara någonting. Agnes såg på sin klocka. Nu ha vi inte mera tid att disputera.
Hon var visst i djupet af sitt hjärta mycket ledsen på mig, men jag var värkligen inte häller god på henne. Antti fattade med ena handen i bryggan för att hålla båten stadig, och bjöd den andra åt Agnes. Bryggan var något högre, Agnes stälde sig på dess yttersta kant, tog honom vid handen och beredde sig att hoppa ned. Ni skall inte falla! Får jag stiga på ert knä? Var så god.
Hon var så älskvärd, hon kunde ställa sig in på ett så förtjusande sätt. Jag skall tala om den där saken för dig. Jag är värkligen nyfiken. Men först vid bordet, sedan vi fått oss ett glas vin. Kyparen anmälde att middagen väntade oss i rummet bredvid. Vi gingo dit. Jag satt stum midt emot Agnes och väntade på hvad jag skulle få höra.
Jag såg på henne, och min röst var litet säkrare än förut, då jag frågade: Blef du då, Agnes, inte alls entusiasmerad nyss? Entusiasmerad? Af hvad? Af kärlek till fosterlandet. Som det där talet skulle uppväkt? Hon fortfor skrattande: Nej, det entusiasmerade mig då värkligen inte det ringaste. Men visst var det ju ett utomordentligt vackert tal.
Jag öppnade den sakta. Salen gapade tom emot mig. Jag smög mig på tå öfver golfvet till Anttis kammardörr. Jag böjde mitt öra nära intill den. Ingenting hördes. Jag höll tillbaka min andedräkt och lyssnade åter. Ingenting! Sof han värkligen? Sof han lugnt, medan jag förtärdes af brinnande kval. Sof han, ehuru han viste att vårt förhållande var brutet, att vi för alltid voro skilda!
Dagens Ord
Andra Tittar