United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Slutligen sade han: Vi trodde, att Holmdis skulle gömma vänliga tankar för Folkesönerna. Jag heter Ulva. Hur långt ifrån äro ni, som inte ha hört om Holmdis? Min stackars syster blev bortsläpad till Folketuna med våld, och när hon hade fött Ingevald en son, dog hon och blev satt i hög.
Hela gårdsvallen var fylld av ryttare, och Ulva nickade åt honom från sin vita gångare, men stelt och främmande. Han går väl inte till ättestupan? frågade jarlen. Dit är stigen för hög och brant, svarade trälarna. Nu tänker han nog bara på att så länge som möjligt få se sina söner. Då hastade också jarlen förbi honom och sprang i sadeln.
Inge märkte henne och ropade: Ulva, min syster, kom hit in och lär dig att bedja med oss, ty förvisso är du en av de kallade. Då han såg, att hon ändå drog sig undan och försvann ute i mörkret, skakade han leende på huvudet och föll strax in i sången igen. Folkesönerna hade dock hunnit att en stund betrakta henne, medan hon stod kvar bredvid dem i det klara ljusskenet.
Till hälften må det vara sant, vad du säger, Ulva. Jag är ingen kringvandrande skald. Då skall du få dricka först, innan du begynner, så blir din tunga löst. Hon bjöd honom ännu en gång av mjödet. Det tycktes honom, att honungen i den jästa saften ännu susade och surrade av skogsbin. Då han druckit hälften, sade han: Jag kan bara en saga, men låt mig slippa att berätta den ännu.
Flickan blev rädd och steg litet åt sidan. Varför tala ni båda så hårt till mig, när jag bara kommer för att få träffa dig, syster? Han grep henne häftigt om armbågarna och skakade henne. Säg du genast sanningen, att det var bröderna, som skickade dig! Hon begynte gråta och han måste släppa henne igen. Jag får ingenting säga, snyftade hon och kröp intill väggen. Förstå mig nu, Ulva, sade Soldis.
Ingrid Ulva vände ögonen åt dörren till. Var har du mitt järn? Nådiga fru... Du hörde min fråga. Jag ser på din hammare, varifrån du är.
Jag tror, svarade Ulva och besinnade sig en stund, att mig hade järnringarna likat bäst, men att han skulle ha sagt: du skall också se litet till anletet och ögonen, dotter. Nu gåvo sig de andra till att svänga med facklorna och sorla och skratta. Ulva, Ulva! ropade de. Du skyller på din far. Har du i afton redan sett så mycket till anletet och ögonen, att du inte märkte järnringarna på bältet?
Julia stod kvar i högsätet och plockade på sina söljor, men framför altaret knäböjde Inge, den storväxte och höftbrede. Ulva hade smugit sig fram bakom Folkesönerna. Det är inte så mycket honom själv, som jag fruktar, viskade hon. Det är hans många ljus och den blida sången, som göra mig vek i hjärtat. Och ännu vet jag ingenting om, vart de förde min far!
Därför sparde han försakande och troget allt guld, som han kom över, och smälte sedan ihop det till två tjocka ringar. Svara mig nu, Ulva: vilken av de båda männen skulle du ha valt, om de kommit till dig? Hon var så yr i huvudet, att hon först icke förstod honom. Han måste berätta om hela sagan på nytt, men då började de kringstående kvinnorna att ropa.
De hade hört, att det var konungens jarl, som kom med sina närmaste fränder. Nu gästade de som bäst Ulvungarnas gård för att hämta med sig Ulva, som stod klädd i brudelin. Nästa morgonen, när hanen begynte flytta sig på bjälken, sade Folke Filbyter: Jag hör, att det kommit kungsfolk till trakten, men ser jag er ut att kunna mottaga så högt uppsatta män med passande ståt?