United States or Zambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det blef en sådan tomhet och hjelplöshet i rummet, så snart hon hade stängt dörren efter sig. Hellu vaggade med båda händerna, för att vaggan skulle få en jemn rörelse. Och oafvändt såg hon på Annis ansigte, färdig att genast börja sjunga, om hon det minsta öppnade på ögonlocken. Gossarne voro någorlunda tysta. Allt tycktes gå väl.
Inte hade jag då förstånd på, att allt det der mycket väl kunde gömma tomhet eller kanske råhet Det är vidrigt med sådana der band, som hela ens natur uppreser sig emot.» »Nå herre Gud band? Man är väl inte bunden för hela lifvet, fast man råkar till att ha en mor.»
Men där varje möjlighet till förändring är borta tillika med det, som skulle vara mäktigt av förändring, där icke ens ett tillstånd gives, där fantasien neddyker i en gränslös tomhet, fåfängt famlande i evigt mörker efter några atomer, varmed hon kunde forma sig en bild av det ofattliga, där gapar förintelsen. Karmides kastade boken ifrån sig och steg upp.
Hon hade lekt med hennes gosses hjerta, kastat honom igen ut i tomhet och köld. Och hon trodde sig sjelf vara oskyldig som förr, derför att hon icke gått öfver »det tillåtnas» yttersta gränslinje! Men modern hade svurit att denna lek skulle lemna efter sig annat än oblandadt nöje och i den stelnade blicken, som förskrämd riktades emot henne, såg hon att slagen träffat.
Men under denna tid kom han till en dyrköpt kunskap därom, att man förgäves flyr till ödemarkens tomhet, när man dit medför sitt hjärta och sin inbillningskraft.
Du pryder dig för hvar och en, Du tänder opp ditt falska sken, Och ung och gammal innan kort Du villar så i tomhet bort. Här, där vi börja först med gråt, Med tårar fukta sen vår stråt, Här, hvar vårt lif, när bäst det är, Är idel möda och besvär, Här, där ej stund är annan lik, Här vill man se sitt himmelrik.
När jag, den arme seglarn, Är från min blomstrand borta, Då skimrar för mitt öga Ej någon glädje mera; Ett ödsligt haf är världen, I höjd och djup är tomhet, I hjärtat sorg och saknad. Sant har Nadeschda talat, Ett lån är blott min glädje, Den finns hos henne ensam." Sin flickas hand han fattat, Han log ett vårligt löje: "Min glädje nu jag känner, Hvad gör Nadeschdas glädje?"
Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen. Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam. Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn. Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor.
Vore jag rättfärdig, om jag fördroge orätt våg och falska vikter i pungen, om de rika i staden finge vara fulla av orättrådighet, om dess invånare finge tala lögn och hava falsk tunga i sin mun? Nej, och därför måste jag slå dig med oläkliga sår, hemsöka dig med förödelse för dina synders skull. När du äter något, skall du icke bliva mätt, och tomhet skall råda i din buk.
Men så högg det plötsligt till inom henne af ett slags ångest, som hon icke kunde förklara: en tomhet, en längtan, men med bismak af skam och fruktan. Hon lade boken tillbaka i lådan och reste sig upp. Det grubblande, gammalkvinnoaktiga uttrycket löste sig till ett ungt, ljust leende.