United States or Niger ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag är hans yngre broder, Bengt Ivarsson, och är hitkommen till Åbo för att söka inträde i konungens tjänst, om detta annars står väl tillsamman med ära och samvete, svarade ynglingen trohjärtat. Nå det var ärligt tal. Huru kunde jag också vara nog dum att taga eder för den oregerlige herr Sten?
Vi därför länge sprakade tillsamman och kände ej hvarandra als igen, till dess du hastigt mig om halsen for och ropade mitt namn. Och det blef afton, förrän vi skildes af, och himlens stjärnor bevittnade vår vänskaps varma ed. OLOF KLAESSON. Och troget ock skall denna eden hållas. Snart komma storm och strid, då pröfvas den: då vet du hvar du har en trofast vän.
JOHAN FLEMING. Ah nej! Dock, hjärtat väger icke skäl mot skäl. Jag vet ej, men nu, Sigrid, säg mig kan du älska? SIGRID. Ej så innerligt, som du. JOHAN FLEMING. Låt mig få se i dina vackra ögon. Se upp på mig. Säg, om jag bad dig blifva tillsamman här och dö med mig ej sant, de skulle icke stråla rätt af fröjd?
Ty hade både äldre och yngre fortfarit att exercera tillsamman och de små revoltörerna icke öfverlämnats åt sin egen vishet och uppfinningsgåfva, så hade väl aldrig en sådan lek blifvit uppspunnen, som den vi snart vilja beskrifva, en lek, som först kostade ett oskyldigt kreatur lifvet, sedan så när hade skaffat en hedervärd borgare gallfeber, sist men låtom händelserna själfva skvallra ur skolan.
"Ni har", sade jag, "jämfört ordet med världen och sagt, att de båda höra tillsamman, såsom namnet hör till den sak, det betecknar; men säges det icke sant, att världen är ond, fördärfvad, från Gud fallen? Huru kan den då hafva något gemensamt med Guds heliga ord?"
Han gjorde en lov kring dem, så att säga nosade på sitt byte, hejdade Abraham. Gusten fortsatte. Abraham, Abraham, sade Aposteln med mild, genomträngande vänlighet. Du ska inte vara tillsamman med Gusten Sörman. Det ser illa ut. Å, gör det? sade Abraham. Aposteln fortsatte att tala med mild men genomträngande röst. Han talade om frestelser och sedlig styrka.
Till någon del torde väl detta bero på svårigheten att inhemta noggranna underrättelser om en hand full menniskor, kringströdda öfver en vidsträckt yta och uppblandade, äfven der de mest hålla sig tillsamman, med en mängd folk af andra nationaliteter samt infödda.
Denna i blinken kände igen sin väntade broder, Klappade händren gladt tillsamman och, glömmande oron, Skyndade ut att se och möta de komna på gården. Andra sången. O, andra nejders son, Hvi flög du dädan, säg? O, fågel långt ifrån, Hvem styrde hit din väg?
Kära Rosina, hvad lönar det att försöka hålla tillsamman ett band, som längesedan brustit. Du måtte väl icke misstro mig? Lita på mig, Rosina, att det är sann välmening och tacksamhet som drifver mig att vilja rädda dig ur den ganska svåra belägenhet, hvari du befinner dig; hvarföre är du då omedgörlig".
En dag när han ej träffat henne på tre dygn, gick han ut till Djurgården ensam och sökte upp en av de många platser där de suttit tillsamman. Där långt inne bland ekarna och almarna stod ett litet träd med nästan torra grenar. Han mindes att hon en gång rispat sin kind mot en av dem, han bröt av en bit av den och kysste den och tog den med sig.