Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juli 2025
Det är så dumt att lipa, vad fan skulle det bli om jag började på så. Svär inte, du får inte svära, lägg däj igen. Jo visst, vad var det du sa? Det var bäst för dom. Han grät så han vart blind, men han hade ett sånt väldigt, stort hjärta, han kunde trösta mig också. Och ser du, det allra märkvärdigaste var att när han gråtit säj blind så sen grät han inte mer.
Den som vill drömma söker ju tystnaden, ensamheten och mörkret, icke bullret, människovimlet och dagsljuset. Så även den, som vill tala med Gud i bönen och förnimma hans svar i ingivelsen. Honom är icke tystnaden för det yttre örat nog, icke mörkret för det yttre ögat.
Då nu en gång hans bröder hade gått bort för att vakta sin faders får i Sikem, sade Israel till Josef: »Se, dina bröder vakta fåren i Sikem; gör dig redo, jag vill sända dig till dem.» Han svarade honom: »Jag är redo.» Då sade han till honom: »Gå och se efter, om det står väl till med dina bröder, och om det står väl till med fåren, och kom tillbaka till mig med svar.» Så sände han honom åstad från Hebrons dal, och han kom till Sikem.
Från vänner och fremmande, i mundtliga ord, i böcker, i tidningar, öfverallt, från man och qvinna har samma svar gifvits mig. Jag hoppas att jag nu öfvervunnit mig sjelf; men fordom syntes mig i allt ett sken af poesi, vare sig i köket, i sömmen, ja i det lägsta, det ringaste göromål, ty jag arbetade ju för min mans, för mina barns trefnad.
Men vid alla de ovillkorliga fördelar, som gubbens tagna kosa hade framför hvilken annan som helst, var den dock äfventyrlig nog för att fylla hans hufvud med bekymmer, och han lyssnade, som en fågelfängare lyssnar efter svar på lockfågelns ljud, mot den första fläkt, som skulle bebåda den väntade räddaren, stormen.
Redan hennes röst och tonfall, då hon avlade eden, lät församlingen ana att det här var fråga om ett viktigt vittnesmål. Domaren gjorde några inledande frågor, som fingo knappt hörbara svar. Vänd till honom yttrade nu herr Schüler: Jag önskar veta, var vittnet uppehöll sig den ödesdigra dagen mellan klockan fem och halv tio eftermiddagen.
RHAISTES. Klokt länkar du förbi hvar fråga dina svar Och har, fast synberöfvad, lärt försiktighet; Dock vet, att själfva ormen, hotfullt slingrande, I tämjarns fåfängt väjda kärl kan tvingas in Och lära sig att villigt lyda hvarje vink. Så skall ock du omsider finna, att din konst Ej båtar mycket, när mot mig du öfvar den. TEKMESSA. O, låt mig gå! RHAISTES. Ja, sen för dig du redogjort.
Korteligen, man förutsåg en oändlighet af glada upptåg, om man blott kunde komma åt den omtalta nyckeln; men detta om var en svår bom att undanskjuta, ty nyckeln, visste man, fanns hos kyrkans respektabla väktare, som var ingen annan än herr Gyllendeg själf.
Men vet ni, hvad det kräfves För tålamod att gå, hur svår och lång Ni måste finna vägen mången gång, Hur värst af allt, att tiden går förgäfves? Men låt oss anta, att ni nått ert mål. Ni tänker dröja där, ni vill studera. Godt, men ni är ej gjord af järn och stål, Ni vill ha husrum, kläder, mat, med mera. Det kostar; ni är utan mynt; säg, kan Ni tänka på att dröja kvar där längre?
Omkring kl. 5 efter romerska räknesättet, som vid denna tid, tillika med många andra romerska bruk, gjort sig gällande i Grekland. Vem söker du? frågade han. Går jag rätt? Jag söker Krysanteus, arkonten. Detta är Krysanteus' hus. Men han är icke hemma. När hemväntas han? Därpå kan jag icke giva dig säkert svar. Men har du tid att invänta honom, så är du välkommen över hans tröskel.
Dagens Ord
Andra Tittar