United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !


Stjernhjelm, hvars snille visserligen var fullt vuxet och omedvetet genomträngdt af samma glada och fria uppfattning, hade dock stött ett alldeles obearbetadt språk och en ännu ointresserad allmänhet, att han vid sitt tunga arbete att nyskapa dem båda ej hann fullt utveckla sina vingar. Columbus och Lagerlöf stå dervid långt efter mästaren.

De voro vana att lyssna till andra ett naturligare tungomål, Roms och Italiens konstmessiga språk, eller de vände sig mot den uppgående solen, den franska klassiciteten från Ludvig XIVs hof. De öfriga fattade ej det nya intresse, som ej hade någon egentlig nytta till följd.

Han försökte gott han kunde härma hans språk, hans maner. Han gick ända därhän, att han slet klassmärket från mössan. Hans dagar voro delade i två avdelningar, att och vänta Kalle och, han kommit, vara tillsammans med honom.

Efter tre års stränga botövningar trädde han åter ut i världen, sändes ut att verka för kyrkan i Tyskland, i Polen och slutligen i norden... som påvlig legat... Biskop Erik reste sig upp, men sjönk tillbaka i stolen. Det är du! utropade han finska. Med sonen återvände intrycken från hans ungdom. Ja, det är jag, svarade främlingen samma språk och under samma minnens inflytande.

Att jag blef ond här nyss, det ni klandra; Men hur min vrede är, det vet ni ju. Mitt hårda språk, det ber jag er förgäta, Det är, gunås, som lynnet är. Ni vet, att ålderdomen gör mig tvär, Förarglig ofta, knarrig, snar att träta. Dock vet jag att ert värde mäta, Vet, hur omistlig ni är här, Hur det stod till i gården er förutan. Nu ljuder åter rätta ton i lutan. v.

Din skuld? Hvad är din mening med det talet? Hans skick, hans sätt, hans språk, hvad rör det dig? JULIA. Hör endast, att jag får förklara mig. Jag hade två förslag och gjorde valet dumt som möjligt. v. DANN. Gåtor allt ännu. JULIA. Jag kände förr herr Frank, jag sagt det ju. Att han var fattig, visste jag tillika, Men stolt också, ja, mer än många rika.

Men att tala vid eller umgås förtroligt med en ung, som icke förstod den äldres tankar eller språk, det gick icke. Nu skulle han det. En första maj, när Johan beräknade ut med kamrater, sade fadern helt enkelt: tag nu Pelle med dig och till Djurgården, men se efter honom. Det fans ingen appell.

Icke blott dramats yttre form: den sexfotade jambiska versen, språk och diktion, repliker och argumentering, äro hämtade ur det grekiska dramat; äfven karaktärsteckningen inrymmer drag af antik hårdhet och konsekvens: Eubulos, den gamle fiskaren, hvars trohet mot Ajasätten verkar med styrkan af en naturdrift; Rhaistes, härskarens gunstling, som i sitt väsen röjer intet annat än låghet: Eurysakes, hvars hämndkänsla forngrekiskt vis går ut äfven öfver besegrade fienders lik: allt detta är drag, som stå främmande för den moderna andan.

Man hade visserligen ett språk, men ingen hade brytt sig om det, utan det fick som det ville. Bibelöfversättningen hotade det med en tysk, de nya segrarna och kunskaperna med en fransysk-latinsk öfversvämning. Kung Gustafs genompraktiska tidehvarf och teologernas ursinniga gräl under hans söner hade utrotat hågen för vittra värf.

Men hon var ledsen, hon också, han hade länge icke gifvit henne några penningar och hade för resten alls icke brytt sig om henne sedan de första veckorna. Hon förebrådde honom hans kärleks korta varaktighet, hon talade svenska, och han förklarade sitt språk hvad som hindrat honom att komma. De förstodo hvarandra icke. Hon kände det nu för första gången.