Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
Under det att sköterskan och kamraten vid fönstret tillagade ett kylande pulver, fortfor den sjuke: Ni kalla oss blaserade, därför att vi äro flitiga och kloka; tro du mig, våra känslor äro mycket friskare där de ligga hermetiskt förvarade, än edra som hängas utanför boddörren att flugsmutsas.
Men när han går och mottagit hennes sista, brinnande kyssar, när han ändtligen efter att ha bockat sig för gummorna och sköterskan kommer ut ur sjukluften och andas under träden på gården, så känner han liksom en skuld, en illa placerad skuld, som icke kan betalas med annat än evig tacksamhet och litet mat i en pirat och en riksdaler i psalmboken, och han skäms öfver att han är glad att vara ifrån lidandets brunmålade sängar.
Därefter blev han ond för att han togs för en scholaris och svarade: Jag vet inte med vem jag har den äran: mitt namn är Lundborg, sörmlänning. Det är detsamma, jag säger du ändå; jag är västmanlänning, av 1852 års skörd och kallas vanligen »svinet»; det får du säga också; vi ska klinga, när sköterskan kommer med mjölken. Hur gammal är du, min gosse? Femton och ett halvt år, svarade den nykomne.
Jag sov i kläderna på bädden bredvid Elsas, min lilla Elsa, som aldrig skulle vakna mer, och jag satt ensam vaken, för att sköterskan skulle få ro, och jag åtminstone skulle äga minnet av några timmar, då ingen mer än vi två funnits i dödsrummet.
Gör nu vad hon ska och se om gossen ordentligt bara. Sköterskan uppfyllde sina åligganden och gick. Nu, sade svinet, skall jag spela för dig så att du somnar. Spela? Vad menar du med det? Jag skall prata för dig; jag har inte hört min röst på flera dar, och då är det som musik för mig, när jag får höra den igen! Ja, men du får inte tala sådan där materialism, som du gjorde nyss. Nej bevars!
Sköterskan och Boströmaren konsulterade; och man stannade vid kalla omslag om huvudet. Sandhamn i storm. Fyrtioåtta min. gissad distans O.S.O. till O. från Räntmästartrappan ligger det natursköna Sandhamn på tre sidor omflutet av vatten och på den fjärde av havet.
En konservativ ungdom! Det är exempellöst! Men det har pöbeln gjort. Ni voro rojalister; vi äro färdiga att bli imperialister om så behövs! »Svinet», som med häpnad avhört detta utbrott, steg upp och gick ut i korridoren för att säga åt sköterskan, att kamraten yrat, och bad att få ett annat rum till natten.
I detsamma inträdde sköterskan: Jaså, unga herrn är vaken nu; hur står det till? Den där stora också har rört på sig. Se en sån liten vacker gosse Mari har fått; nu ska hon sköta om honom väl. Unga herrn ska inte höra på den där stora otäcken; han har förstört så mycket unga gossar här i stan, så det är en skam åt det. Mari ska inte säga så där, för det har hon bara hört!
Då var det, som om något bröt upp inom mig. »Här kommer det värsta», tänkte jag. »Det, som du ännu icke satt dig in i. Barnen, barnen!» Och medan sköterskan satt ensam hos den sjuka, gick jag ned med gossarna för att äta middag och tala med dem om det, som skulle ske. Hur vi talade med varandra denna dag och de följande!
Ett par timmar efter, sedan sköterskan anlänt kom emellertid min hustru in till mig och berättade med strålande ögon, att Sven blivit mycket intagen i sin nya vän. »Du får gärna hjälpa mig, för du är snäll» hade han sagt. Och därmed slöt han sina ögon och låg stilla, som han plägade, med isblåsan på sitt huvud, vilket alltid värkte, och de små magra händerna över täcket.
Dagens Ord
Andra Tittar