Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
»Och du sjelf?» sade han. »Blir du i sta'n hela sommaren?» »Det tror jag nog. Jag har rest tillräckligt i mina dagar.» »Du skulle åtminstone lägga dig på landet nånstans ute i skärgården.» »Nej. Jag har det bättre här.» Han stod ett ögonblick tveksam. Han hade en känsla som om han glömt något, han borde säga och han ansträngde sig fåfängt med att utgrunda hvad det var.
Till den ändan gick han tillväga på följande mindre välbetänkta sätt, med en utgång, som varken han eller någon annan kunnat beräkna, och vilket gav anledning till ett äventyr, om vilket ännu sagan lever i skärgården. En afton på eftervåren tog Vestman en flatbottnad eka och en pojke med sig ut till yttre skären, där skälarne brukade gå upp och solbada sig.
I en liten stuga långt ute i skärgården. Och haft det alldeles förtjusande. Barnen blevo solbrända, fru Göransson själv såg ut som i sin allra bästa ungdom och herr Göransson hade magrat sex kilo av morgonrodden efter gäddan, som dock tyvärr höll sig ännu magrare så smal att man aldrig fick se den. Göransson var grosshandlare. Han handlade med kolonialvaror och det är en rätt god affär.
Hon var nätt, hade ett blekt ansikte, blont hår och två rader mjölkvita tänder, som voro jämnare än man brukar finna hos de undre klasserna. Det fanns finare linjer i hennes kropp än hos de andra pigorna, och fastän uppfödd i skärgården var hon tagen från rodd och fiske till huspiga.
Jag ärfde visserligen med min hustru en liten summa, några gamla hus och det här stenröset till ö, men folket här i skärgården är demoraliseradt och bestjäl herremännen, man kan inte lita på en enda, jorden är karg och mager, föder inte kreatur engång, det är ledsamt, kära bror, men sanningen är att man sjelf förfäas här i landet.
Uppsök mig, Herre, blif mig när, Låt mig ej mer dig mista, Gör, att ej stunden bitter är, När hjärtat måste brista! Ja, Jesu, gör min plåga kort Och tag från kval och nöd mig bort Till dig i fridens rike! En för ifrigt fortsatt jakt i skärgården och sedan inträffande motvind och storm hindrade oss till vår stora förtrytelse att efter vår afsikt hinna hem till staden innan julaftonen.
Der öppnade sig plötsligt en tafla, som kom honom att frysa af förtjusning. Fjärdar och holmar, fjärdar och holmar, långt, långt ut i det oändliga. Han hade, fastän stockholmare, aldrig sett skärgården förr och visste ej hvar han var.
Men nu kastade lyckan hela hornet öfver honom på en gång; konditionen var i ett förnämt hus, beläget i den vackraste natur han visste: skärgården; och hvad mer var, i den mest poetiska af alla skärgårdens nejder: Sotaskär. Han tyckte nu om de förnäma.
Och sittande på stenarne utanför boden sågo de solen gå ner och skymningen lägga sig som ett melonfärgat töcken över kobbar och vatten. Måsarne gingo till vila på tångbanken och kråkorna drogo in åt inre skärgården att söka nattkvarter i skogarne.
Dagens Ord
Andra Tittar