Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Icke kan det dock bokstafligen förhålla sig så, som man ofta får höra yttras, att sjelfva luften i Stockholm är bemängd med ett moraliskt smittämne, hvilket icke Saltsjöns och Mälarens brisar förmå bortsopa.
En förbättrad folkuppfostran i detta ords vidsträcktaste bemärkelse utgör i sjelfva verket den enda grund, hvarpå rättmätiga förhoppningar om ett verkligt och varaktigt framåtskridande kunna byggas. Och vare sig man ser på detaljerna eller på riktningen af det hela återstår på detta område ännu nästan allt att göra.
Men jag! jag har alltid haft trefligt, åtminstone se'n jag slutade tjena, och nu nu har jag det mycket bättre än sjelfva frun här i huset. Hon får bara mat och kläder och får se herrns sura miner, jag får mat och kläder och dessutom lön. Och så får jag mycket på köpet ... nej, mor, det enda som lönar sig, det är att vara glad!
"Vi hafva ju en och samma Gud, och alla religionslärarne, sådana som Buddha, Confucius, Zoroaster, Kristus, Moses och Muhammed voro ju alla goda och ungefär lika goda. Och vi böra lära af dem alla det som är godt, om der finnes något, som vi ej sjelfva förstå" o.s.v.
*Lik vandraren i öknens sand, Hvars blick sig trollar der ett land Med lunders sus och svala strömmar.* Genom en såkallad luftspegling tycker man sig ofta i öknen se sjöar och lunder, der i sjelfva verket endast sand förefinnes. Kidron flyter genom "Juda öcken", mellan hemska bergsklyftor, hvarefter den faller ut i Döda Hafvet. Om qvällarne blåser i Palæstina en svalkande vind från Medelhafvet.
Ensam kan ingen besegra denna fiende, men om vi båda i förening börja striden, så kunna vi helt visst förjaga honom." "Topp! Vi skola sluta förbund. Och vi välja er till chef. När skola vi börja striden?" "I kväll." "Och på hvad sätt?" "Vi skola gå på brandkårens fest. Jag kom i sjelfva verket för att påminna er om ert löfte." "Ah, ni har således hållit det i minnet."
Om sjelfva innehållet var ingenting att anmärka. Och så blef det middag i prestgården; och der lektes med flickor och dansades, och Johan var liksom litet hjelten för dagen. Det var en mycket bra predikan, sa flickorna, för den var så kort. Han hade läst alldeles för fort. Och så hade han hoppat öfver en bön. Alla barn i början, sa komministern.
Men när det ej var han, kände hon sig liksom besviken och blef misslynt, utan att hon dock gjorde sig reda för af hvilken anledning. Och det var i sjelfva verket ej den enda orsaken till hennes misslynthet. Ännu annat kom till. Annat, som egentligen just inte var någonting alls. Hemmet var åter fullständigt i ordning, hvarje vrå putsad och städad. Nu skulle de bort njuta deraf.
Det såg fint och prydligt ut och sjelfva detta prydliga yttre var för honom en dragningskraft mer. Han satt med hufvudet stödt mot sina händer och armbågarne på bordet, slukande sina egna ord. Modern hade tagit plats i bakgrunden och följde med uppmärksamhet det skiftande minspelet i hans ansigte, medan han läste.
Dervid försummas ej heller att omtalas den nåd, som kongl. maj:t kunnat bevisa honom. Men den, som värdigt förmår sjunga hans lof, vore blott en Cicero och Demostenes, Mantuas svan eller sjelfva Suada. Poeten vet med sig, att han ej duger dertill: »han såf aldrig än uppå Parnassi klint». För öfrigt är tiden alltid för kort att uppräkna alla dygder och förtjenster.
Dagens Ord
Andra Tittar