Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon vågade knapt tänka hvad allt Nymark hade hviskat till henne; men hon tänkte likafullt och kväfde den förebrående rösten i sitt bröst dermed, att detta allt ju endast var lek. Och Nymark behöfde ju inte veta, att hon hade hört något, fastän i sjelfva verket ej ett ord hade gått förloradt för henne.

Hon tog honom under armen med ett af sina små skratt, drog honom in i blå rummet och hviskade, i det hon tungt lutade sig honom: Inte kan du, som är sjelfva artigheten, skicka bort mig. Du har ju hjerta... En gång hade du mig kär, mins du den qvällen vi gick i öfversvämningen, och du kysste mig under alarne?

Men äfven under det osannolika antagande, att nödvändigheten af familjernas begränsande kunde med ens blifva af alla erkänd och i lifvet tillämpad, skulle dermed ingalunda någon omedelbar förbättring af den nuvarande generationens ställning kunna åstadkommas. Dess öde är i sjelfva verket afgjordt, och låter sig väl äfven i allmänna drag om än ej i detalj förutsägas.

Ängeln, som förkunnar evangelium, säger icke: "Stunden för hans dom" är nära att komma utan " har kommit," visande sålunda, att under sjelfva domshandlingarna skall evangelium förkunnas.

Den stora utvandringen af tjenstehjon och andra obemedlade personer låter i sjelfva verket svårligen annat sätt förklara sig än , att mångens reskassa till större eller mindre del utgöres af upplånade penningar, som efter framkomsten återbetalas.

Och det troliga är, att äfven våra afsomnade vänners andar äro der uti den afdelningen af den, som kallas "paradiset" eller "under altaret." Att icke sjelfva brudens afdelning ännu är i ordning, se vi af Joh. 14:3, ty snart den är beredd, kommer han tillbaka. Den göres i ordning, synes det, lika fort som bruden beredes här nere.

Annars är der fattigdom öfverallt, ett djupt, endast till hälften kändt elände, ett trälande och ett arbetande för lif, hvilkas glädjelöshet de knappast sjelfva förstå. Man knotar icke här otillfredstäldt öfver ödet ... dagarna förflyta, komma och i mörker och töcken vintern om, i träl och släp den korta sommaren.

Samuli stod och lyssnade, midt i vägen, med ena foten i en drifva och den andra sjelfva gatan. Han hörde de olika ljuden och visste icke hvar han befann sig. Hon hade erbjudit sig och han hade vägrat. Hon! Den, som han väntat i lika många år som Jakob hade väntat Rachel. Han och hon! Var det henne han satte högt värde ? Henne?

Naturen hade ju gifvit stoff till hela konfektpåsen full! skulle det vara. Hvad som förargade henne, var den der Samuli. Han var visst inte fruntimmersaktig som Adolf, nej han var ännu obegripligare. Han var tvärtom sjelfva manligheten. Stark som en björn. Hade hon inte sjelf sett, hur han ensam bände upp en sten ur jorden, som de andra inte rådde , fastän de voro en tre fyra stycken.

De breda floderna, som vältrade sina vattenmassor från öster till vester, från norr till söder liknade kolossala ormar, som slingrade fram genom öknen, städerna med sitt bullrande lif liknade i hans tycke små obehagliga oaser, mot hvilka sjelfva ödemarken var tilldragande och angenäm. Men ändtligen kom han fram.