Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Duroc och Hortense gick. Förste Konsuln blev ensam med Joséphine. Seså, min kära Joséphine, låt oss nu talas vid. Det är hög tid, om vi skola få det avgjort, innan jag reser. Å, Bonaparte, förlåt mig! Jag försäkrar dig hon tog näsduken från ögonen och såg bönfallande upp på honom där är intet, intet av det du inbillar dig...
Seså, nu ha vi gjort flickan fåfäng, sade Lilli, i
Tanken på skilsmessan från kamraterna var mer, än hon denna stund kunde bära, trött som hon var af dagens bråk, inpackning och brådska. Bertha bultade henne i ryggen och sade moderligt: seså, seså! Här har du min näsduk, medan jag går och vrider ur din. Dränk oss inte, söta Bella, vi äro redan våta om fötterna!
Jag vet bara, att det var en snabb och vänskaplig kyss, som om jag fått den af en kvinnlig bekant en vacker ung flicka. Vi voro så glada och fria, hela världen låg öppen för oss. Kyssen var alldeles i sin ordning. Jag var i mitt gladaste, lugnaste solskenshumör, och mina ögon skrattade mot hans. Seså! Nu ha vi vanärat oss för tid och evighet! sade han muntert. Jaha.
»Seså», sade han blott i det han gick bort och strök med sin hand öfver hennes kind. Men denna enda lilla smekning verkade mer än tusentals ord. »Sådana menniskor som jag borde slås ihjäl vid födseln» hennes röst darrade ännu men det låg ett drömmande, till hälften lyckligt till hälften vemodigt leende kring hennes mun »de passa icke in bland de andre.
Varmt och godt är här och vi kunna ju hafva rätt en liten solverld för oss. Seså ingen sorg mera! Ser ni, här äro ju helt många små blomsterbarn: de äro ännu blott gröna och späda, låt oss taga vård om dem. Här kunna vi ju måla och leka och glöda så mycket vi vilja". "Det blir roligt, ja så roligt", ropade strålbarnen, och med ifver börjades nu leken.
Att jag har dåligt rykte? Tål du mig inte? Hatar du mig? Kan du inte se mig? Jo, jo, jo Seså, var lugn nu. Och stå stilla. Vi måste ju i alla fall få klarhet en gång. Vad är det? Varför kan du inte? Plötsligt rätade han på sig, och hans hjässa var nära taket. Därför att jag icke vill. Därför att jag icke vill vara fånge. Köpt! Köpt! Köpt! Hon stirrade på honom. Och brast i skratt.
Men längre har det icke heller kommit. Jag är sömnig. Jag känner mig lugn som en filbunke och jag lägger mig. Det skall gå öfver. Är han värd tiondedelen af en sådan tillgifvenhet, som jag skulle ha att ge? Seså, nu är historien slut; för denna gången åtminstone. Jag vill minnas allt, jag vill veta, att det icke varit en dröm, därför har jag skrifvit upp det.
ERNEST. Nåväl, min fru, er niéce har aldrig haft en tanke på mig! CECILE. Och herr Duplessis tänkte på ingenting sådant, då han kom hit! FRUN. Ja, det visste jag. ERNEST. Huru, ni visste det? FRUN. Seså, gör nu inte så fasligt stora miner och se inte så förolämpad ut! Kommen hit, båda! ERNEST och CECILE. Nej, aldrig! Hvad är nu att göra?
Nej, det vet jag på min heder icke! Låt oss då icke tala vidare om det. Nu får ni gå. Seså, var nu icke ledsen! Nej, det blir väl bättre. Han sprang mot dörren för att taga öfverrocken på. Jag satt stilla med handen öfver ögonen men jag hörde honom komma tillbaka, i små afsatser, liksom betänkande sig eller afvaktande, hvad jag skulle göra. Jag låtsade icke märka det.
Dagens Ord
Andra Tittar