United States or Mali ? Vote for the TOP Country of the Week !
Madame de Châteauneuf kom sent, åtföljd av sin nièce och den gamle markisen av Caulaincourt. De hälsade strax över till Madame Permon och Laurette Junot, som hade logen över konsulernas. Mademoiselle de La Feuillade, som efter deras möte om natten, säkert väntade att åtminstone ett par ögonblick träffa Förste Konsuln, var strålande i en ny dräkt av mattblått silke, rikt broderad med guldblad och blommor i ljus rosa. Över pannan satt ett uddigt diadem, prytt med safirer och vinlöv i guld, vilket, så nära som det blott gick an, till formen liknade en hertigkrona; kring den yppiga, bara halsen och högt upp på de vita, fasta armarna slöto sig fint, efter antiken arbetade guldsmycken. Mer än någonsin liknade hon en renaissancedrottning, då hon, i
Men Mademoiselle kan då inte gå i bara linntyget heller fastän Gud skall veta, de ha inte mycket mer på! tills vi ha skaffat allt det, svarade Valentine förargad och böjde sig ned för att plocka upp. Samma förmiddag for Madame de Châteauneuf ut med sin nièce i alla möjliga fashionabla bodar och magasiner.
Hon fortfor att ge instruktioner till markisen och sin nièce. Edmée hörde henne icke. I
FRUN. I det jag lät er tro er vara älskad af min niéce, har jag spelat en afskyvärd komedi med er? ERNEST. Ni tillstår det? FRUN. Ack ja! Det var inte hon som älskade er! ERNEST. Det vet jag redan, min fru! FRUN. Det var inte för henne som jag önskade väcka er kärlek!
Hvad skall jag väl få höra! FRUN. Min käre granne, jag har ingen mera anhörig än min niéce. Begåfvad med alla ungdomens och skönhetens behag, har hon hastigt, ifrån att vara glad, lycklig och leende, blifvit orolig, tankspridd och nedslagen. ERNEST. Skulle väl bäcken i trädgården kunna vara orsaken?
Genom en avlägsen släkting, markisen av Caulaincourt, som var nära lierad med Madame Bonaparte, hade Madame de Châteauneuf erhållit tillträde till Tuilerierna för sig och sin nièce, så att de en förmån, som många främlingar sökte ernå från ett fönster skulle kunna åse revyn.
FRUN. Jag tror det nästan! CECILE. För alltid? FRUN. Det är troligt! Jag sade honom visserligen att mitt hus är mycket tyst och ödsligt och att jag trodde det en man skulle behöfvas der. Men om jag gifte mig, så skulle det se ut som om jag ville göra min niéce arflös! Dessutom om jag skall välja en man, så är det bättre att välja den åt henne än åt mig .
ERNEST. Nåväl, min fru, er niéce har aldrig haft en tanke på mig! CECILE. Och herr Duplessis tänkte på ingenting sådant, då han kom hit! FRUN. Ja, det visste jag. ERNEST. Huru, ni visste det? FRUN. Seså, gör nu inte så fasligt stora miner och se inte så förolämpad ut! Kommen hit, båda! ERNEST och CECILE. Nej, aldrig! Hvad är nu att göra?
ERNEST. Och en gång hos er, har ni förklarat mig att vår process var ingenting annat än en förevändning för att göra mig bekant med er mamsell niéce .
Jag undrar, i vilket förhållande hon står till gubben Levison? Niece kanske. I alla fall icke dotter. Så började han undersöka sina känslor för den unga flickan. Kärlek? Nej. Hon var söt, tilldragande, helt från de täcka ansiktsdragen till den lilla, pikanta foten det var allt. Åter stod den falske vännen för honom nej, ut i staden, för allt i världen ville han inte just nu träffa Cramer.