United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men för att dessa resultat skulle stå att vinna, fordrades visserligen, att det antagna landet undersöktes af naturforskare och icke blott af någon sportsman, hvilken saknade vetenskaplig underbyggnad.
Hon kände allt tydligare och tydligare hur denna dagliga samvaro blifvit henne till ett behof, hur hon vuxit fast vid den. Hon tyckte nästan att arbetet skred för fort framåt. Han var ifrig och uthållig. Det var icke arbetsförmåga han saknade; det var arbetsvana. Här låg vägen klar, steg för steg; det gick som en lek, det tycktes knappast fordra någon ansträngning.
När penningarna tagit slut och arbetskraften var förbrukad, ville hon lägga sig till den långa sömnen. Hon saknade intet, ty hon var endast en kvinna. Och hon fruktade intet, ty hon hade ett medel i sin hand att dö utan för svåra smärtor. Hvilken trygghet i den tanken. Hon var lugn och ville försöka att arbeta, skrifva någonting sant och ärligt, innan hon gick.
Kronofogden själf hade en viss svaghet för den gladlynte och tokrolige Lasse, länsman fick i honom den länge saknade fjärde man till sitt lilla parti; och alla kommo de öfverens om att man icke kunde tro att han en gång varit kusk, så väl som han nu förde sig i herrsällskap. Förstås att det var herrar därefter.
Generalen fick till och med hånsord i tidningarne sådana som att »han vore för gammal för den nya tidens kraf», »saknade känslan af de stora fördelar, som landet skulle uppnå genom detta företag» och liknande. Swinekow endast skrattade åt allt detta och sade för sig själf: »Vänta bara! Den som lefver får se.»
Hon märkte att den nya kamraten sökte sin ena galosch och skyndade att hjelpa henne. Efter något letande fann hon en, som saknade make och gick med den till henne. Är denna din? frågade hon. Här står H.
Det var hans egen, saknade Stjärna på väg till staden efter sin utflykt. En våg av våldsam vrede steg upp inom kusken, och med ett ryck förpassade han Erlandsson från kuskbocken. Varvid Erlandsson vaknade för andra gången. »Va va är'e?» frågade han sömnigt men uppskrämd. »Nu är du fast!» tillkännagav kusken dovt, och drog fram en tändsticksask. »Nu ska vi se vad du är för en.»
"Undertecknad, er ödmjukaste tjenare," svarade magister Nymark. "Det var mycket artigt gjordt af er." "Nog saknade också jag, fastän jag inte hann säga något ännu," upplyste borgmästar Lagander. Apotekar Leistén smålog endast; han ansåg sig vara alltför gammal för sådant der. "Om ni skulle veta hur ofta vi verkligen sakna er," fortsatte Lagander.
Icke dess mindre ännu, då jag ser hans blick i ert öga, Ser hans färg på er kind, hans bild och hans själ i ert anlet, Glömmer jag år, som förgått, och skiften, som varit emellan, Glömmer jag ålderdomen, som nu mig tynger, och lifvets Sorger och döden, som lagt sin hand på den saknade redan, Allt jag glömmer och tycker mig än till hans sida förflyttad, Ung och med spelande håg och med svällande hjärta som fordom."
Vid järnvägsstationen fanns icke den saknade, men däremot stodo både nedgående snälltåget och ett uppgående persontåg inne, det senare på närmaste spåret. »Hon kanske är ombord på tåget», sade Olsson till kusken, och trots sakens osannolikhet äntrade de över persontågets plattform och klevo ombord på Malmötåget.