Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Jag rår ej för det där. Klaes Fleming stundom tog för hårdt uti, och jag ock önskar mycket vore ogjordt. Men som det är, ni glömmer dock en sak, att där vi hårdt förfarit, ha vi straffat, och där vi straffat, ha vi straffat brott, om våldsamt uppror ej ni nämner dygd. Ha! Ha! Var det er dom? Jag svarar bäst: den, som i leken går, får leken tåla. Tyst! Hvad är det? Man skjuter uppå slottet.
Det är en ståtlig, ja en rar stad! har du då aldrig varit i Lidköping? ... skomakare? ... å då! vi har skräddare, finsmeder, grovsmeder, schatullmakare, grovsnickare, vi har allting.
»Man rår ju inte för hurdan man är», sade han till sist, i det han reste sig upp och gick hän till chäslongen. »Jag skulle önska att jag kunde hålla af dig» han sade det sakta och med en röst som skälfde lindrigt; medan han strök sin hand lätt som en fågelvinge en gång öfver hennes kind. »Jag ville så gerna hålla af någon men jag kan inte.» »Din tid kommer nog», sade hon utan att se upp.
"Moster Lotta är en rar gammal gumma, som håller obeskrifligt mycket af alla barn", svarade den lille. "Hon måste sitta och sy hela veckan och behöfde nog hvila sig om söndagarna, men hon unnar sig likväl ej någon hvila utan hon håller söndagsskola för alla barnen i byn, och det har hon gjort i många, många år."
Jag satt kvar på min plats och betraktade hans manöver. Han såg mycket rar och öfvertalande ut, men jag var orubblig. Då kom han igen. Det var alldeles icke hans mening att ge tappt. Vi talade hit och dit. Han sade bland annat: Det ligger en otrolig lumpenhet på bottnen af hvar människas natur. Bevisar man någon en välgärning, får man alltid hat till tack.
Jag har för resten aldrig sett dem sådana som i kväll, de tindrade och logo ständigt mot mig, som om också de sagt: du är så rar och dum. De smekte och kelade. Och jag gled in i hans armar, jag vet icke hur, och han kysste och kysste på halsen, i håret, på ögon och panna, och det var starka, starka armar, de, som trodde, att de kunde krama mig sönder.
Det undrar jag icke på! svarade jag uppriktigt och log. För resten var min diktare riktigt rar i går, fast det börjar då bli så vanligt, att det icke längre behöfver upptecknas, och jag ämnar icke heller göra det. Men han har nästan alltid något nytt litet påhitt, och det är märkvärdigt så vackra rörelser han har och hur allting kläder honom.
En dag då Bella var ute och Hanna tillsammans med Bengt beskådade ett illustreradt botaniskt arbete, bad hon Hanna komma in till sig på en stund. Hanna kom, utan att ana att ett förhör väntade henne. Fru Palmfelts försigtiga frågor väckte hennes misstänksamhet, och hon rustade sig till försvar. Jag rår icke för, att jag är sådan jag är, afbröt hon häftigt fru Palmfelt.
De hålla verkligt af mig. Men, för resten, hvad angår detta dig? Hvarför sätter du dig till doms öfver mig, innan vi ännu sett hvarandra två dagar? Det har du icke rätt till. Nu var det Hannas tur att bli röd och hon svarade temligen ovänligt: Jag säger alltid som jag tänker och rår ej för, att sanningen föreföll dig bäsk. De gingo en stund tysta, hvardera kände sig smått sårad.
Stör jag er? frågade hon och undertryckte med möda en grimas öfver hvad hon hört. Nej, visst inte, svaret kom något tillkrystadt, vi talade om våra examensklädningar. Jag rår ej för att jag hörde ni talade om annat, sade Hanna på sitt rättframma sätt.
Dagens Ord
Andra Tittar